På senare år har han rest runt världen i sin jakt på det "vanliga" och i ett av mina första inlägg var en dokumentär om en resa i Australien. Nu har han också varit i Finland och tagit bilder till en utställning som kom att heta "Think of Finland" (klicka på den lilla kameran i nederkanten). Även då gjordes en film.
För mig är Parr en av vår tids mest betydelsefulla gatufotografer. Han tog genren flera steg framåt genom sin teknik och nyfikenhet. Först som sagt med bilderna till The Last Resort, där han använde mellanformat och blixt för att få en så exakt återgivning som möjligt. Sedan genom att skildra vardagens detaljer med ett macroobjektiv och ringblixt. Men det är ju bara tekniken. Vad som gör honom så stor är den där nyfikenheten som nästan känns närgången ibland. En del har problem med den. Cartier Bresson hatade hans bilder när han sökte medlemsskap Magnum, menade att han lämnar ut personerna på bilderna. Jag ser det inte så. Vad Parr skildrar skiljer sig inte avsevärt från det som gatufotografer skildrat i alla år. Man dyker upp, tar sina bilder och försvinner. Många gånger utan att motivet märkt något. I Parr's fall är det nog så att han oftare måste konfrontera motivet än vi andra. Nej, det är något i hans sätt se människan som fascinerar mig. Det är som om han skär med en skalpell igenom deras liv i det offentliga rummet. Lite hårt ibland, men alltid med ett rent snitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar