Det var Jens Olof Lastheins fantastiska panoramabilder från östeuropa i boken "Moments in between" som fick mig att fastna för Wideluxkamerans möjligheter. Bruce Davidssons Central Park bilder hade redan öppnat ögonen på mig för att det fanns något speciellt med det formatet, men det var Jens Olof som visade hur man kunde använda det som ett smidigt och snabbt verktyg för att fånga ögonblicket, närheten och livet. Så det kändes helt logiskt att skicka ett mejl med lite frågor. Här är hans svar.
- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?
- Verkligheten är ju alltid en tolkning av det vi har omkring oss. Jag tycker mycket om att se andras tolkningar och bildar mig en uppfattning av världen genom att stycka ihop brottstycken av andras föreställningar med mina egna. Jag hoppas att min inre värld på samma sätt kan bidra med något till andras verklighetsbilder.
Sen är det helt konkret så att det är bra att få respons på ens eget arbete, att se det med andras ögon, genom andras filter av erfarenheter. Det skärper mig.
Jag jobbar ju dessutom med dokumentära bilder där jag använder mig av andra människors liv och vardag, så det blir oundvikligen en tolkning av en helt konkret yttre verklighet oxå, och det är alltid spännande att se hur mina upplevelser bryts med andras upplevelser av samma skeenden, företeelser eller världar, vare sig det är en publik som aldrig satt sin fot där jag fotograferat eller omvänt är människor som lever sina liv just där.
- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v.
- Först och främst ska ramning och format samt utställningens omfattning göra bilderna och hela bildmaterialet rättvisa. Bilderna ska lyftas fram på bästa sätt. Jag tänker mig som oftast att utställningen ska kunna hänga i olika lokaler och gör den därför så allround som möjligt i format och ramning etc., den ska alltså kunna transporteras på ett praktiskt sätt, ramarna ska vara snygga och passa med bilderna, men får inte vara så skröpliga att de inte kan packas ned i transportlådor och fraktas runt. Antalet bilder avgörs av hur många jag tycker jag behöver för att berätta historien så detaljerat som möjligt. Slutligen spelar ekonomin givetvis in. Finns bara lite pengar får printning och ramning bli billigare tyvärr. Men det är bättre att det blir en utställning än att man inte gör nån för att pengarna inte räckte för att göra den så fin eller så omfattande som man egentligen ville.
- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?
- Jag har inte gjort så många utställningar, men White Sea Black Sea fick jag bra ekonomiska förutsättningar för att göra, så jag kunde göra riktigt bra printar och en inramning som jag aldrig hade haft råd med tidigare. Den var enkel och strikt, och för att undvika reflexer skippade jag glas och laminerade istället, vilket både gav en bättre och renare upplevelse av bilderna och dessutom ett tillräckligt skydd för att de skulle kunna hålla sig snygga på många efterföljande utställningsställen. Jag var även nöjd med antalet och storleken på bilderna. Antalet var lite under hälften av bilderna i boken, och det räckte tyckte jag, och storleken var såpass att detaljerna stod ut och man kunde få en föreställning av att träda in i bilden. Lite större bilder hade gjort det även bättre, men det hade blivit mycket dyrare och transportlådorna för otympliga. En ok kompromiss alltså.
- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?
- Först och främst försöker jag se bilderna och få en upplevelse, men det är klart att man oundvikligen tänker på den praktiska utformningen oxå efter ett tag. Och det jag då mest lägger märke till är sånt som jag inte själv skulle ha tänkt på att göra. Det är alltid bra med nya idéer.
- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?
Jag tycker mycket om Martin Bogrens Lowlands på Fotografiska och Johan Bergmarks Protrahere på Galleri Kontrast. Båda i Stockholm.
