Väskor

Det fanns en Domke F2'a på Tradera nyligen. Det väckte minnen. Och tankar. Just en sådan, svart, var min första "riktiga" fotoväska. Direktbeställd från USA. På 80-talet. Ett litet äventyr bara det på den tiden, pre-internet. Jag älskade den. Nu kunde jag bli pressfotograf på riktigt.

Och det blev jag. Började på bildbyrå i Helsingborg, därifrån till Kvällsposten o.s.v. Med min Domke. Man hade mycket prylar på den tiden. Men som komplement skaffade jag ändå en Billingham Hadley. Utan datorficka. Det fanns inte då. Att jobba med dator alltså. Och det där släpade jag runt några år. Domken slets faktiskt ut ganska fort. Inredningen släppte i sömmarna, gummeringen på remmen torkade och förstörde ljusa jackor, canvasen trasades sönder i botten. Men cool var den. Så cool att den ersattes av deras största ryggsäck. Ett stort åbäke med plats för såväl kamerautrustning som belysning för en smärre studio. För nu hade jag ju blivit frilansfotograf med reklam på menyn. Jajamänsann. Och en sån har ju en ännu större väska. Eller?

 

Bara ryggsäcken vägde flera kilo, ryggen blev bara snedare. För inte fan bar jag den på ryggen. Nä, upp på axeln bara.

 

Man kan väl säga att kameratekniken räddade ryggen. Färre kameror, färre objektiv. Digitalt och zoom. Även om jag kämpade emot i det längsta. Så under en resa till Sydafrika gav Hadleyn upp. En billig, olivgrön väska i samma storlek inköptes på en marknad i Port Elizabeht. 30 Rand. Lika mycket i svenska pengar. Ner med Billinghaminsatsen i den. Och ryggsäcken därhemma fick se sig pensionerad.

 

Numera huserar Domkemonstret i garderoben som förvaring åt utrustning som aldrig används. Med mig har jag oftast bara ett hus och en normalzoom.Och behöver jag mer räcker det mer än väl med den gröna från Port Elizabeth.