Fick ett "brev" på Facebook från en gammal kollega i Skåne. Lite "hur går det?", "fortfarande kvar i götet?". Jo, allt är bra. Mycket bra faktiskt, inte bara Facebookbra. Kom jag på, allt eftersom jag skrev mitt svar. Ny stad, nytt jobb och nytändning med fotografin.
Faktum är att jag äntligen har börjat se bilder i vardagen igen. Förr när jag arbetade med fotografin på heltid var det som om jag fick fotografiskt tunnelseende. Alla bilder skulle ha ett syfte, en plats. Fritiden var bildlös. Det är mycket möjligt att detta var en nödvändig mekanism för att inte helt snöa in. Behålla min identitet som människa. Men lite trist.
Tomt.
Inser jag nu.
Så tar jag mig till jobbet.
Det är som om de oändliga möjligheterna till bilder som fanns när jag for södra Sverige runt, och lite mer än så, som frilansfotograf gjorde mig........blind. Jag såg inte bilden för hela skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar