Det är synd.
Stig T hade aldrig varit anställd. Han var"friilaaans". Det lät som en lätt försvenskning av det engelska ordet, med långa skånska vokaler och ett vackert lundensiskt r. Om du tittar på filmen så förstår du vad jag menar.
J
Jag träffade Stig T Karlsson en gång. På 80-talet. Vi var några som drev ett fotogalleri under FotografiCentrums flagg i Helsingborg, och det året skulle vi hålla i årsmötet. Tror jag.
Hursomhelst kom Stig T ner.
Med entourage.
Jo, jag lovar. En hoper jagvetintevad som liksom surrade runt honom. Frågade vad han tyckte om allt. Ville ha hans uppmärksanhet.
Märkligt, tyckte jag.
För Stig T själv verkade varken glad åt, eller störd av uppmärksamheten.
Han var en vänlig och uppmärksam liten man med den obligatoriska fotovästen på.
Hursomhelst så blev det en sen kväll och framåt morgonen var det bara han och jag som var vakna.
- Frukost?, frågade jag.
- Jo tack, svarade Stig T.
Men det var tidig söndag, inget öppet. Så det fick bli hemma hos mig. Vilket var en bit bort.
Väl där åt vi av vad som fanns hemma.
Gott, sa min gäst.
Vad vi pratade om där i köket kommer jag inte ihåg. Men jag tror att det blev mycket Skåne. Inte mycket fotografi.
Men min gäst verkade trivas, så här utan hela sällskapet.
Stig T Karlsson ville alltid berätta om människorna. I norrland, Indien eller Sicilien, det kvittade var de fanns, människorna, deras historia var alltid i centrum.
Och det är därför som jag är så stolt över att ha den här bilden från FotografiCentrums jubileumspärm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar