Inta i Göteborg

Inta Ruka var i stan igår.
Varm och hjärtlig satt hon där i Valands aula.
Berättade om sin lust för det mänskliga mötet och hur det fick henne att börja fotografera.
När jag lyssnar på henne så får jag en känsla av att det var just mötet och berättelserna som hon ville uppleva. Men hon var för blyg för att att ta kontakt.
Så då blev hon Fotografen.

Foto: Lars Tunbjörk

Så blev det frågestund. Kloka frågor. Satt och bet på ett par men kände att ....tja, inte. De frågor som kom var som sagt så bra. Och Inta svarade så ingående.
Någon frågade om det här med att Inta fortfarande arbetar som städerska för sin försörjning.
"- Yes, photo is only hobby."
Så befriande att höra sa någon i publiken. Här i Sverige är det så hyschhysch bland kulturarbetare att de måste ha ett annat yrke för sin försörjning.
Fan tro't.

Efter en alldeles för lång paus, på grund av att tekniken plötsligt inte ville vara med längre, berättade Maud Nycander om hur hon träffade Inta. Hur de bestämde sig för att göra en film.
Och hur det kommer sig att Inta sitter i ett badkar på filmaffischen. Det är en blinkning till Sune Jonsson.
Minsann.

Foto: Sune Jonsson

Och det är inte svårt att dra paralleller mellan Sune och Inta's fotografi. I en gammal, sliten miljö avbildas människor som levt ett hårt liv. 

Nära och med en överväldigande värme.

Själv hajade jag till när den här bilden dök upp på skärmen.

Foto: Inta Ruka

Den hade jag sett.

Och jodå, där hemma i jubileumspärmen från Fotograficentrum  var den.

Sunes bild.

Foto: Sune Jonsson