Att slänga.

Då var det dags att flytta igen. Gå igenom all skit som samlats.
Det har visserligen bara varit tre år här. Och vi ska bara 300 meter i nerförsbacke.
Men ändå.
Som man lägger på.

Den här gången vill jag gå hårt åt mina gamla negativ också.
Jobbneggen framförallt.
Ingen jävel kommer att fråga efter de bilderna ändå.
Ville egentligen ge mig på de riktigt gamla, svartvita pärmarna från 80-talet också. Men det blev stopp. Måste gås igenom ordentligt. Mycket privat. Barnen, familjen.
Du vet.

Satte förresten "kniven" i några gamla mappar på hårddisken också häromdagen.
Som sagt, vem fan kommer att fråga efter en gammal bonnabild från Blentarp?

Och det är något befriande i att ta bort.
Klippa band.
Lätta lasten.

 

Såg förresten att Dareberg börjar tröttna på att blogga.

GÖR INTE DET!!!

Men du behöver kanske inte slå rekord hela tiden.

Slappna av.

Låt fingrarna klia tangenterna när du känner att det är läge.

 

Själv försöker jag att skriva när det poppar upp något i mitt huvud som jag vill få ut.

Om fotografi, bilder och kort.

Då är ju en blog ett alldeles utmärkt redskap.

Men jag vet.

Det blir lätt lite dåligt samvete när dagarna sedan förra inlägget staplas. Oro.

 

Hörs jag?

Märker någon något?

Har de glömt att jag finns?

Hmm, jag slänger in ett filmtips.

Så vet de att jag lever.