Årets Bild är klart.
Som alltid så är det en blandad kompott.
Det här med årets rookie var något nytt för mig, men jag har ju inte så mycket koll så...
Och Anna Tärnhuvud har gjort ett par riktigt bra grejer.
Kolla in bilden på överlevnadsmannen. Och reportaget om Felicia.
Starka grejer. Mycket värme.
Men det här med vad som krävs är något som jag har funderat över förr.
Det är inte ovanligt att elever från utbildningar utmärker sig i dessa årliga tävlingar.
De befinner sig i en situation och period av livet då tiden, resurserna och drivet är maxat.
Allt är inriktat på att bli bra, bättre, bäst.
Livet är just detta. Att fotografera. Ta chansen.
Och heder åt dem alla.
Det som är lite tråkigt är att när det blir dags att leva på sin kunskap kan det "riktiga" livet slå tillbaka som en våt filt. Tung och blöt.
Krav på att leverera dagligen eller hitta inkomster får många att slakna.
Men även där verkar det ljusna.
Ja, inte så att tidningsjobben blir fler. Tvärtom verkar det som.
Men dessa relativt unga fotografer befinner sig i den moderna nätverksmiljön.
Vana att knyta kontakter, stötta varandra.
Det är bra.
Det gör att jag tror på dessa framtidens bildmakare.
Historieberättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar