Inuti min box

Det är mycket som ska vara utanför boxen.
Litteraturen, bilarna, bilderna, livet.
Man ska var Därute.
Där ingen annan är.

Fan va' jobbigt.
Jag vill ju också vara där.
Åtminstone med min fotografi.
Kreativ, nyskapande, oväntad.
Ta de där bilderna som är resultatet av mej och mitt guvetvad liv.



Men jag har ju inget sånt liv. Har nog aldrig haft.
Jag har fru och utflugna barn, som alla är skitduktiga. De är både kulturella och tar hand om stackars människor.
Jag bor i en skärgårdsidyll. Pendlar till ett jobb varje arbetsdag, där jag är snäll mot andra människor. Typ.
Inte heller har jag lustar efter mörka kvarter med skumma personer, falna kvinnor och droger.
Sånt skrämmer mig bara

Jag är alltså mycket i lådan.
Mina bilder är väldigt mycket inne i samma låda.
Jag tar dem när något får mig att reagera.
I trädgården, på ön, på väg till det snälla jobbet, i ett parkeringshus.
Och känner mig såååå tråkig.
Fotografiskt.

Men jag känner igen mig!
För det är jag.