Jävla, duktiga unge.

Hade tänkt skriva något om hur jag känner mig omgiven av normalitet, idyll och i-landsproblem. Och hur mycket jag är just det.

Men så såg jag del 2 av SVT's krigsfotografdokumentärer.
Den om Véronique de Viguerie och hennes jobb i Sydsudan, Kongo, Centralafrikanska Republiken. Och så googlade jag lite och hamnade på en trailer för en dokumentär om hur farligt det är för journalister i krig och konflikt. "Killing the Messenger".
Så då kändes inte mitt lilla liv så viktigt längre.

Men vad är viktigt?
Är det viktigare att skildra oro och krig än vardagslunk och trygghet?
Eller är det bara häftigare?
Och är det värt risken?

Vad jag vet är att om två veckor åker min äldsta dotter till Kongo för Läkare utan Gränser. Ska stanna där i 9 månader.
Jag tycker att det är viktigt.
Jag är stolt.
Och jag kommer att vara orolig varje dag.
Jävla, duktiga unge.