2013

 

 

 

 

Stanmeyer

Dining with the Parr's

En något annorlunda matupplevelse serverad av Martin Parrs dotter med pappas bilder som förebild.
Här först en liten text från Martin Parr's blog om hela evenemanget.

"So six months later, I am in Tokyo and four nights of ‘Say Cheese – the photography of Martin Parr in five courses’ have just finished. On the seventh floor of an office building, you enter a typical English café setting with gingham table cloths, plastic flowers on the table, pictures of Lady Di and Mrs T, copies of the Sun and other very British items adorning the surroundings. The waiting staff are mostly English, wearing floral pinnies, and the five courses are all based on different Parr photos. But there is a twist: the food looks just like the images but tastes completely unlike what you expect. An English tea cup is filled with a tea coloured liquid, poured from a tea pot, which turns out to be a delicious Thai broth. A doughnut is actually savoury, made from lentils and served with a coconut chutney. Fish and chips are served in a Tesco bag. Lurid orange fairy cakes turn out to be moist carrot cakes served with a fragrant chai. Each course is introduced by Alice, holding up a postcard of the image. The diners take away a signed set of MP postcards showing the meal they have just eaten."

Cholombiano

Robert Frank

Likes

 

 

Alla är fotografer ska man tycka illa om. Usch! Inte bra. Flamsigt.

Och alldeles för mycket fokus på programledarna.

De där redan populära.

 

Och det kanske äger sin riktighet.

Lite för mycket välbärgade, medelålders, vita män.

Med sina leksaker.

Riktigt illa blev det när Rheborg bad sin dotter ta sig tröjan inför en porträttfotografering.

 

Men bortsett från den blundern så har jag iallafall haft en del ut av serien.

Bara detta att anta utmaningar, ge varandra uppdrag. Eller sig själv för den delen.

Så har fotoundervisning, och mycket annan estetisk sådan, bedrivits i alla tider.

Ut och leverera.

 

Och det borde alla göra hela tiden.

Hörde en gång att självaste Christer Strömholm under en period gick ut på stan med avståndsinställning fasttejpad på 1,5 meter. Bara för att kunna utforska hur han bäst kunde arbeta så nära. Svårare än så behöver det inte vara.

 

Men det som blev den största ögonöppnaren för mig, en vit, medelålders man, var det senaste avsnittet. Om bilden i sociala medier.

Har liksom aldrig fattat det där.

Har inget Instagramkonto.

Inte Twitter heller.

Klarar om sanningen ska fram knappt av Facebook.

 

Men här blev jag varse.

Det handlar inte alls om fotografi, ju.

Det handlar om bekräftelse och gillande.

Att bli omtyckt för den man kanske är, det man kanske gör, den bilden man kanske står för.

 

 



 

Och det är där som sociala medier är så hopplösa om man söker kritik. Det finns bara en gillaknapp.

Vilket i sin tur sätter tonen i kommentarerna.

Har sett långa och bittra diskussioner om huruvida det är OK att lämna "negativ" kritik i olika grupper på Facebook.

Det är en ängslighet för att bli bedömd som är beklämmande.

Vilket jag tolkar som ett totalt ointresse av att gå vidare.

Utvecklas.

 

Men visst finns det skitstövlar överallt.

Någon kommer någon gång att kasta ur sig ett "jävla skitbild".

Kanske anonymt.

Och då är rädslan tillbaka.

Ska det vara så?

 

 

 

 



Jul igen.

"Det blir en mild, blåsig och regnig julafton" hör jag väderrapporten säga på P1 under tiden som datorn vaknar.
Jovars. Nog fan blåser det. Och regnar.

Men det kan man inte hänga upp sig på. Nu är det jul.
Tomtar, glitter, stjärnor, skinka, kål, julklappar.
Har ni laddat kamerabatterierna?

God Kul!

Som sagt, det är inte kameran det hänger på.

 

 

Inte julpyssel - Leicapyssel

Vogue Masters

På Youtube finns en serie med fotografporträtt/intervjuer från italienska Vogue. Här har ni några exempel.

Antonin Kratochvil

 

Alex Webb

 

 

Donna Ferrato

 

Stanley Green

 

Och många fler..

 

 



Se mig!

Det har blivit lite konstigt.
Fotografi.
Alla är fotografer som bekant.
Det plåtas vänner, barn, föräldrar, födelsedagar, lucior. Och självporträtt.
Sen ut med allt i det digitala flödet.
Swoosh................

Och vi som tycker att vi är förmer beklagar oss.
Det är ju inte riktig fotografi, det där.

Så vi går ut och skapar. Eller letar i hårddiskarna efter gamla mästerverk.
Plockar, väljer och putsar.
Fint blir det. Seriöst.
Värt en egen utställning eller rentav en bok.
Egentligen.
Tycker vi kanske.
Och så ut med det i det digitala flödet.
Swiiiish.............

Visserligen väljer en del av oss var det ska hamna.
Grupper och sällskap.
Så att vi kan beundras.
Av andra som vill beundras.
Och kanske beundra.

Fint så.
Men ibland kan jag inte undra varför jag gör det.
Bekräftelse. Javisst.
För att dela med mig. Jovars.
För att begåva världen med min konst. Öhh.

Vad jag menar är att jag är lite trött på det hela.
Enstaka bilder som fladdrar iväg. I sammanhang som jag nog egentligen inte är så klar över.
Eller vet vad de är.

Så jag tror att det räcker nu.
Facebook, Flickr och allt det där.
Ska vänta med att lägga ut något tills jag har något nytt. Och bra.

Snart.

Tror jag.

De verkar ha så roligt, de där....

Det här med att vara i en dalsänka kan bli liite för segt.
Negativt, hehe. Suck.

Ett sätt att få lite inspiration är för mig att se andra fotografers verk.
Nätet är ju bra då. Eller?
Kan i vissa situationer bli för mycket tycker jag.
Facebook, Flickr, Instagram dränker mig med skit. Där är det så svårt att se guldkornen. Och kanske se ett sammanhang. En tanke.

Andra fotografers och byråers hemsidor är ju en källa. Tyvärr har man sett många av dem och uppdateringstempot är oftast lågt. Dessutom verkar många testa nytt material via just Flickr, Tumblr och Facebook.
Och där drunkar det som sagt.
Återvändsgränd.

Tidningar brukar vara bra. Fototidningar.
Inte.
Kameror, teknik och konstlat skit.
När fotografin var mitt levebröd brukade jag titta i alla andra tidningar.
De där resultatet av mina kollegers, och mitt, slit syntes.
Kunde ge en kick.

Ja, sådär håller jag på.
Letar ljuset i tunneln.

Fast ibland funkar livet självt bäst.
Som att få beskedet att båda ens döttrar trampar svensk/europeisk mark igen.
Lagom till helgerna.

Jo, förresten. Det är ju populärt att klanka på de där Henrik och Johan med Alla är Fotografer.
Visst, det är fokuserat på två kändisars hobby. Det är så där perfekt hippt/slickt.
Men du, de verkar ha så roligt!
Och är inte det också viktigt?
Även i fotografin.
Jag blir peppad iallafall.

Musikhjälpen, here we go!

Då har jag lagt mitt bidrag till Fotokonst för Musikhjälpen 2013 på Tradera.

Känns lite speciellt att lämna ifrån sig den här kopian. Den enda "riktiga" jag har kvar av den bilden.
Lätt krullig barytprint som varsamt fick pressas mellan glas och bakplatta när jag monterade den. Och syrafri kartong.
Like old times.

Och det är en av mina egna favoriter. Tycker att det ska var lite kärlek i sånt här.

Vi är många som har bidragit så gå in på Tradera, välj Konst - Fotokonst.
Alla bidrag som är med i kampanjen har den lilla Musikhjälpenloggan när man öppnar annonsen. En del har även nämnt att de är med i sin rubrik.
Detta för att göra det lättare att hitta bland alla andra annonser.

Så även om du inte gillar min bild, gå in och kolla! Kanske finns det något där som faller dig i smaken!

Curt Larsson, funnen och saknad.

Curt Larsson har gått bort.

Hans fru har skänkt stora delar av hans bildskatt till Pappers avd 68.
Det är avdelningen på det pappersbruk i Hallstavik som han arbetade.

Och gjorde en bok om.

 

Fast när jag mejlade dem blev jag lite tveksam till svaret.
Ja, inte så att de inte visste om de hade bilderna. Snarare att jag blir tveksam till om de vet vad de kan göra med materialet.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Hej Per-Olof!
 

Vi har mottagit ditt mejl med en förfrågan kring Curt Larssons bilder. Det stämmer att vi fått en gåva från Sonja Larsson som omfattar en hel del bilder, böcker och lite annat material. Detta förvaras nu under betryggande former i vårt arkiv. Vi har ännu inte hunnit registrera och ordna materialet. Vad vi ska göra med det framöver är heller inte bestämt men vi använder oss av Curts bilder i olika sammanhang och kommer att fortsätta göra det bl a i en kommande historik över avdelningen (100 år 2015). Dessutom har vi talat om att göra återkommande utställningar (av varierande storlek) om Curt och hans bilder.

Vi är också öppna för en mer permanent exponering (minnesrum, mini-museum eller liknande)om det går att ordna praktiskt och ekonomiskt.

Vi är tacksamma för ditt erbjudande om hjälp och ska ha det i åtanke men för närvarande är det inte aktuellt.

Med vänlig hälsning

Roger Berglund"

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Vad som gör mig tveksam?

2013!

Min fråga har ju sitt ursprung i att jag inte hittade något om Curt Larsson på internet. Och utställningar i all ära, åskådarskaran blir lite begränsad.

Fast om man tar sig en titt på deras egen hemsida ger det kanske en ledtråd.

Mycket 90-tal. Typ.

 

Jag hade gärna sett att de ansträngde sig och gjorde något i stil med de hemsidor som finns för Sune Jonsson och Christer Strömholm.

För en god sak - Stoddart

Kommer du ihåg den här?

Nu har jag sett den här filmen om en Röda Korsetkampanj.

 

Arrangerade bilder i en jättestudio. Noggrant iscensatt för att likna autentiska krigsbilder.
Som grädde på moset - en berömd krigsfotograf som gått över till reklam.
Tom Stoddart.

Foto: Tom Stoddart

 

 

Det är mörkt nu.

Decembermörker.
Dagarna är på sin höjd 8 timmars dagsljus.
I Göteborg!

En del blir trötta, andra ledsna.
Och på gatorna.....
...inte mycket till liv.

Det blir liksom inte mycket av den där "gatans teater" som är så populär att hänvisa till inom gatufotografin.
Påbylsade med, förvånansvärt ofta mörka, vinterkläder rör sig befolkningen målmedvetet från punkt A till punkt B.
Hukande, småspringande, avvisande.
Kroppsspråk som säger usch. Kallt. Blött.
Om det är någon ute alls.

Vad göra?
Gå in i närmaste galleria kanske.
För där är de.
Människorna.

Niondeitolfte - Musikhjälpen

Den 9:e börjar Musikhjälpen 2013 och med den auktionerna i Fotokonst till Musikhjälpen 2013.
Det är bara att kolla in på Tradera, där bland annat jag kommer att lägga ut den här bilden.
Ett ögonblick i Budapest 1986.
Enda kopian, gjord på riktigt barytpapper, precis efter att bilden tagits.
Det kallas visst vintage.

Den är inte stor, 18x28 cm i 30x40 ram, men bra. Tycker jag. Välkomna att buda.

Reedus & Wertheimer

Vem kommer ihåg Curt Larsson?

Häromdagen kom jag ihåg den gamle fotografen Curt Larsson från Hallstavik. Googlade och blev bedrövad. En privat gammal hemsida och en massa antikvariat var allt som gav träffar. Ingen egen hemsida, inget på Wikipedia, inga museum, ingenting.

Curt Larsson var det lågmäldas mästare och småstaden Hallstavik var hans motiv. Tre böcker blev det, Porträtt av Hallstavik I-III.

Plus en del andra.
Hans bilder syntes ofta i fototidningarna under 70 och 80-talet.
Om jag kommer ihåg rätt så var han anställd på pappersbruket i Hallstavik, kanske som fotograf, och han gjorde mycket riktigt en bok om bruket också.

Men det som utmärker honom är en kärlek till sin trakt och de människor som levde där. Ögonblicken som han fångar är fulla av värme och medkänsla.

 

Så nu undrar jag om det finns någon därute som kommer ihåg denne mästare. Och som vet något om honom och hans bilder idag. Har de digitaliserats? Lever Curt? Vad kommer att hända med hans fotografiska arv?

För om det inte finns några planer på att ta vara på det så är det hög tid att någon gör det!