torsdag 13 juni 2013

När man lyfter blicken.


När jag ställde ut på vår konstrunda häromsistens fick jag många frågor om varför.
Varför jag fotograferar när jag pendlar? Vad vill jag med det?
-Jag vill visa vad alla ni som sitter med blicken fäst på en smartphoneskärm missar, blev mitt svar.
För det är ju så. Pendlare verkar ha två lägen. Sova eller phånen. Och visst, jag somnar också ibland.
Men all annan tid sitter jag och betraktar min omgivning. Även när jag sitter och pratar med någon (vilket visserligen kan ge ett något oartigt intryck).
Det är små historier som utspelar sig framför mig. Kärlek och osämja. You name it.
Eller ljuset som formar omgivningen till det mest oväntade. Och spännande.









Sedan har ju det här med mobiltittandet en annan konsekvens. Motiven i vardagen har blivit färre. Ingen får tråkigt och börjar göra något tokigt för att bryta ledan. Ingen börjar spontant prata med en granne på busshållplatsen. Alla är ju redan inne i sin egen värld. Och de bilderna är jag färdig med.
 






 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar