I ett flöde.

Instagram. Det där flödet som är så populärt har fått mig fast.

Och undrande. Vad ska vi med det till? 

Jag fyllde Uppsala Fotofestivals Instagramkonto under en vecka och det var ju kul. I en vecka. Lite som ett knäck med fria tyglar. Fast jag undrar ändå, vad är grejen?  

När jag ser hur dessa bilder bara passerar förbi som i en aldrig sinande ström blir jag så stressad. Vill liksom stanna, komma tillbaka och begrunda. 

Läste i GP häromdagen att Instagram  är en feministisk frizon. Ett ställe där selfies ger personer, och tydligen främst kvinnor då enligt författaren, en plats att visa upp sig för varandra. Utan att bli betraktade av fel personer. 

Kanske det.