Så var då min första fotofestival över. Både som utställare och besökare.
Och det kändes väl bra.
Tror jag.
En spretig blandning bilder i mer eller, oftast, mindre ändamålsenliga lokaler.
Själv hade jag turen att bli placerad i centrum i stadsarkivets lokaler med supertrevlig personal. Tack Erik Lindholm och alla dina kolleger för all hjälp och trevliga stunder.
Och för att vi fick två nya ord, kulturinkastare och spontankultur. Ni kan fundera på vad de kan stå för.
Bäst bland de utställare som jag hann se var fotojournalisten Brendan Bannons starka projekt från olika flyktingläger i mellanöstern och Ulf Renholms rayogram. Det är Ulf som berättar om sitt projekt här ovan.
Mitt starkaste minne blir dock från lördagen. Framåt eftermiddagen gör en ung man entré på min utställning, stegar fram till en av svartvita bilderna, pekar på den och säger:
- Det där är mitt hus i Alafors. Jag har växt upp där och bott i det hela mitt liv. Tills för en månad sedan då jag flyttade hit till Uppsala.
Vad är oddsen för att nått sånt ska hända? Här har jag jobbat med ett projekt där jag försökt att återskapa en bild av en annan människas uppväxt, och så dyker någon upp som tills nyligen bott i just det hus som just den personen vöxte upp i.
På 1930-talet.
Tack Willy Svendsrud för att du tittade förbi.
