Han skulle tävla.
Jag hade kameran med mig.
När jag arbetade som pressfotograf sökte jag mig gärna till sportredaktionerna.
Det var en av de få redaktionerna där man kunde arbeta som ett team tyckte jag.
Från planeringsmöten till färdigt knäck.
Och så var ju sportfoto kul.
Men det skulle vara skarpt!
Man måste kunna se vilka det var på bilden.
Eller åtminstone gissa.
Så det var sällan man gav sig på att exprimentera med just oskärpa.
Men nu satt jag här i en halvtaskigt upplyst sporthall med min lilla 70-300 zoom.
Inga telen på 2,0-2,8. Snarare 4,5-6.3.
Men nu hade jag inte heller en redaktion som ställde krav på bilderna.
Så det blev en 30-del genomgående.
Och det var sååå kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar