fredag 4 oktober 2013

I betraktarens ögon

Häromdagen satt jag jag och funderade.
På vad man vet om en bild. När, var  och på vad/vem den är tagen.
Som den här bilden.


Om någon nu inte vet ett smack om mig och var jag tar många av mina bilder så finns det inte så många ledtrådar.
Bussar, sol, lite naivt mönster i nederkanten och en man. Vad betraktaren i övrigt upplever ligger helt hos den själv.
Jag å andra sidan ser en hängig busschaufför i väntan på att köra nästa tur från Frölunda Torg. Såklart.
Och har gillat bilden just därför.
Lite "fångad vardagsmelankoli" hos en yrkeschaufför. Trodde jag.
Tills att jag insåg att "Jorge i Barcelona" ser en man reflekterad i en bussruta, punkt.
Hoppas han gillar bilden ändå.

Sedan har vi de där bilderna som är lika gåtfulla och förbryllande för mig som för andra.

 
Den här tog jag på semestern i Barbate, en liten stad i södra Andalusien.
Förmiddagspromenad genom lite sömniga, avsides kvarter och ser grafittin. Ingen aning om varför den är där och varför just en isbjörn. Kanske betyder det något, kanske någon bara ville göra sig lustig i 35 graders värme.
Och mannen i rosa råkade passera när jag stod där med lyft kamera. Tryckte på instinkt. Den enda fotgängaren på den gatan just då. Klick.
En bild lika full av frågetecken för mig som för alla andra.

Till sist.
Manipulationen.


Järntorget, Göteborg. Liten parkering med några imponerande motorcyklar. Från vänster kommer en välklädd man från sin Mercedes. Placerar mig strategiskt, väntar in, lutar kameran och tar bilden.
En snobbigt klädd man som parkerat sin motorcykel.
Alltså inte någon Photoshopmanipulation utan bara den gamla möjligheten att ljuga om en händelse genom att välja beskärning. Urval.
Till och med Jorge köper upplägget.

Det här är ju inga nya sanningar. All bildkonst har alltid varit tvungen att relatera till betraktaren. Vad du vill att hen ska se. Uppfatta. Förstå.
Och vad den egentligen upplever.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar