Instagramgästredaktör

Det här med smartphone har till slut nått mig. I det längsta har jag stretat emot.
"- Det är inget fel på min gamla knappmobil. Den är både vattentålig och stötsäker. Faktiskt",
var länge mitt argument.

Men i somras bröts vallen av motstånd och fruns iphone5 blev min. Hon hade tröttnat och gått över till Samsung.
Och så kom mycket riktigt vågen av mobilitet. Det är Dropbox, acast, Mobilt bank ID, Facebook, ja allt det som ni andra har njutit av, och antagligen tröttnat på.
Och så är där kameran och Instagram.
Som jag skrev i förra inlägget så njuter jag av det okonstlade fotograferandet. Sikta och tryck.

Och nu har jag tagit det ett steg till. Jag ska vara ansvarig för Uppsala Fotofestivals Instagramflöde den 9 till den 16 september. På upploppsrakan skulle man kunna säga.

Så kolla in vad jag hittar på den kommande veckan @uppsalafotofestival!

PS. Vill ni se mitt eget flöde så heter jag angas104 på Instagram. Jag vet att det är konstigt, men tydligen hade jag eller någon annan registrerat mina vanliga namn så det gick inte att använda dem. DS

Att göra det enkelt.

Jag har ibland gnällt över det här med Lomo o vurmen för "slarvig" fotografi.

Fattade inte grejen. 

Men så plötsligt finner jag mig själv njuta av att inte ta bilder med min vanliga kamera. Istället pendlar jag mellan en 50 år gammal fixfokus halvformatkamera, Olympus pen, och min IPhone.

Inga inställningar, bara se och knäppa. 

När det regnar manna.....

Visst är det typiskt.
Här har man blivit inbjuden till att ställa ut på Uppsala Fotofestival den 24-27 september. Samma helg som Bokmässan är här i Göteborg, och den har man ju sett nog av.
Så det är ju perfekt. Komma bort lite till där det händer.

Då bestämmer sig några initiativrika personer för att ha FOTOBOKSFESTIVAL i Göteborg de datumen.
Varför då? När jag ska glänsa på östsidan!

Nåja, det blir säkert kul i Uppsala också. Kanske hinner jag in till huvudstaden och tittar på Fotografiska.

Hursomhelst så är det spurt med att få iordning de nya bilderna till utställningen.
Svartvita bilder tagna med en gammal lådkamera från 30-talet. Tänkta att ge en tidsresa till Anne-Maries dagar i Alafors när hon gjorde sitt herbarium.
Eller som det lite pretentiöst står i presentationen på Facebook:

"-Who will tell your story when no one is left to tell it?
The photographer Per-Olof Stoltz asks himself this question after finding the school project of Anne-Marie Peterson; a simple herbarium.
With his exhibition he wants to give us an insight, a reflection and comparison of the vast difference of the past selves, especially the role of a woman, with today's selfie hysteria on Instagram and Facebook. Will not the traces of Anne-Marie give the afterworld a better sense of a person, than these digital fragments?
During the festival you will find out more about Per-Olof´s documentary journey, and also be able to see his beautiful preservation photos of her herbarium."

Så det så.

 

 

Så här tänkte jag ett tag, men inte....

Gubbar

Satt o tittade på några auktionssajter. Letade bild.
Det var då som det här ansiktet dök upp på auctionet.com.

 

Per Forsell heter fotografen, var en stor del av den pictorialistiska fotoskolan på 40, 50, 60-talet. Vackra landskap, lite naket och tävlingar.

Utom för de här gubbarna.

Per Forsell samlade på dessa "original", ofta luffare. Alltid fotograferade i det här utsnittet och med denna belysning. En del av dem fick han tjata på i flera år för at få ta deras porträtt. 

Och där någonstans blev detta en kulturgärning.

På baksidan brukade han noga anteckna något om den avporträtterade.

Och mycket noggranna anteckningar om tekniken.

Så vill ni bli ägare till en sådan här klenod är det bara att kolla på auctionet. Än så länge är det bara 300:- bjudet, och en vecka kvar.

När man dammsuger sina fotoböcker...

...kommer minnena. Jag har samlat fotoböcker sedan 80-talet. Långt innan internet. 

Att överhuvudtaget hitta dem var en bedrift. För mig blev Köpenhamn en plats för fynd. Amsterdam likaså. Och att fynda innebar alltså inte billigt. 

Så när jag nu sitter och dammsuger och packar mina böcker inför dem stundande flytten kommer jag nästan ihåg var ja hittat varje bok. 

En resa o tid och platser.

Fast ännu roligare blir det att packa upp dem sedan. 

Self

Så kom då första mejlet.
Det där som berättar lite mer.
Om vad som gäller för oss utställare på Uppsala Fotofestival.

Jo, för det är det som är nästa anhalt för min herbarium-utställning.
Temat är Self.
Själv, jag, mitt.......
Och mina gamla, digitaliserade växter hör dit hur?

Jo, här kommer den andra halvan av projektet in.
Historien om Anne-Marie Peterson som gjorde herbariet 1931.
Jag har fått hjälp med att forska lite och kommit fram till att historien slutar med henne.
Inga barn. Inga syskon. Inga kusiner eller bryllingar.
Ingen.
Och då infinner sig frågan i denna självfixeringens tid.
Vad blir det kvar efter en människa när ingen finns kvar att berätta?

Jag har åkt till Alafors med ett par gamla kameror.
Fotograferat hennes skola.
Väveriet där hennes pappa arbetade.
Ängarna.
Ån som rinner förbi.
Försökt att koppla vår tid med Anne-Maries 30-tal.

Kom till Uppsala den 24-27 september så får ni se hur det går.

En entusiastisk man

Ted Forbes heter en entusiastisk man. Vare sig det handlar om gamla kameror, fotokonstvärlden, kända och okända fotografer, praktisk fotografi eller bild i största allmänhet så verkar han brinna.
Det är fint.
Hans forum är kanalen The Art of Photography på Youtube.
Att se hans nuna glatt hälsa välkommen på det där så käcka, typiskt amerikanska sättet får mig att bli förväntansfull. Det är sällan så väldigt häftigt. Och många gånger ämnen och fakta som jag redan känner till.
Men den där entusiasmen.

Att hänga en utställning

Jag har ett lite speciellt intresse för utställningar.
Tycker att det är intressant när bilder ska interagera med en lokal.
Det är så mycket att ta ställning till. Ljuset, storleken, tillgängligheten, antalet rum.
När jag skulle göra min förra utställning "Tivoliliv" skapade jag en speciell blog för den, där jag bland annat intervjuade kända fotografer om deras tankar kring att ställa ut.
Anders Petersen, Vee Speers, Jens Olof Lasthein, Ed Burtynsky var bland de som svarade.

Och nu har jag gjort en liten, och min första, timelapsfilm från när jag hänger min senaste utställning. Det är på Botaniska Trädgården här i Göteborg, och rummet är underbart stort och ljust. Men själva utställningen fick bara hänga på en vägg plus några småytor.
Så jag grunnade och skissade.
Gjorde en skalenlig bild i Photoshop med lika skalenliga bilder.
Bara att flytta runt

Letade efter en rytm och ett flöde.
Det blev version 4.

Och så kom dagen D.
Bara att hänga upp.
Typ.

Exhibition up from Per-Olof Stoltz on Vimeo.

Peter Anderson, NME

Har aldrig hört talas om karln, men med den skotskan och den mörkrumstekniken är det svårt att inte bli imponerad. Du hittar en liten artikel om honom här.

Wagner