Svartvitt

Svartvitt är fint. Det monokroma liksom koncentererar.
Enligt en del är det mer trovärdigt, men det tycker jag är konstigt. Framförallt när åsikten kommer från dokumentära fotografer.
Det är trots allt inte många som ser världen utan färg.

Tom Thumb Camera Radio

På 90-talet arbetade jag på en bildbyrå i Lund. En av kunderna var Ericssons mobiltelefonutvecklingsavdelning. (Säg det snabbt tio gånger!)
Många hemliga fotograferingar av prototyper blev det.
En hade en kamera inbyggd i mobiltelefonen.
Tokigt tyckte vi.
Men det blev ju rätt. Som vi alla vet idag.

Men att kombinera kamera med något annat är inte nytt. Fick jag reda på idag.

Möt Tom Thumb Camera Radio. Radio och kamera i ett.
Från 1948!

En bärbar radio med radiorör. 

Och så då en kamera.

Och kanske fanns det en eller annan som då 1948 yttrade: "Men vad ska de' hitta på härnäst?

Harvey - Cuba - 1999

1999.
Nej, det handlar inte om Prince.
Det här är en gammal film om favoriten David Alan Harvey och hans arbete på Kuba under 1990-talet. I början av 2000-talet hade National Geographic den i en kortare version på sin hemsida. Då var webfilmer stora som två frimärken och hälften av det som visades fick man gissa sig till. Efter ett par år tog NGS bort den, och den förvann helt.
Tills nu. På Youtube, såklart.
Och nu i en längre version.

Det är fascinerande hur han arbetar med att få kontakt med de som han fotograferar. Till och med en person som passerar på gatan ser han till att tacka för att han fått ta bilder. Något att lära för oss alla. 

Bilderna som han arbetade med då blev inte bara en story i NGS, utan också en fantastisk bok.

Älska jordnötssmör!

Det är ju det här med att hitta på ett projekt.
En riktning.
Har man en hund så kan man ju alltid smeta jordnötssmör på dess nos.
Och sedan fortsätta med alla andras hundar.

Det gjorde Greg Murray och snart blir det en bok av det.
Häpp!

Håll koll på Ted

För ett tag sedan skrev jag om Ted Forbes och hans Youtubekanal The Art of Photography.
För ett tag sedan hade han en crowdfoundingkampanj för att göra en serie filmer om olika fotografer.
Det gick över förväntan och nu har han lagt ut en trailer för de tre första.
Ser mycket lovande ut med tre, i mitt tycke, mycket intressanta fotografer.

Och här en film om hur projektet gått till. Så här långt.

Akuten - alla har en historia.

Jag gillar den brittiska TV-serien Akuten. En sorts dokumentär från akutmottagningen på King's College Hospital i London. En sådan där med en massa utmonterade bevakningskameror som fångar allt.
Vi har haft det i Sverige. Och i USA, såklart.
Och ganska snaskigt.

Men det är där som britterna skiljer ut sig.
Deras program berättar historier.

Visst är det utsatta personer som kommer in när de är som svagast.
Men parallellt med det skeendet berättas deras historia.
Genom intervjuer gjorda efteråt där de och deras nära får berätta om sina liv.
Det blir varmt, kärleksfullt, starkt. Och ja, ibland lite över gränsen. Men det är undantag.

Och jag tänker på alla dessa sjukhusknäck som jag gjort genom åren.
Sjuk, sjukare, sjukast. Maskiner och underverk.
Men mycket sällan hela människor.

Här känns det som om vi får hela människor.
Alla har sin historia att berätta.

Det mixade paret där mannen har en misstänkt stroke. Deras berättelse om hur svårt att vara ett svartvitt par för 30-40 årsedan. Men också kärleken.
Kompisarna där en av dem har svår epilepsi. 4-5 gånger om dagen! Men alla ställer upp på att han ska kunna leva fullt ut. Även om det innebär att vänta i timmar på akuten tills kompisen hämtat sig nog för att åka hem.
Mormor och 4-åriga barnbarnet. Hon hans stöd, han hennes liv.

Och så bara går det på.
Alla deras egna historier.
De som vi borde berätta oftare, närmare och varmare.

Med blicken i backen.

Som fotograf ska man helst ha blicken på det som händer runtomkring.
Vaksam, iakttagande och beredd.
Men ibland faller blicken liksom i backen.
Inte mindre redo för det.

På rätt sida biltvätten.

Under det senaste knappa året har jag tagit bilder som liksom bara...tagits.
Mest med min smartphone, som jag fick i juni förra året. Så slowtech är jag.
Och så upptäcker man Instagram, med sina 30 minuter av fame. Eller vad det kan kallas innan flödet spolar bort det man lagt ut.
Facebook å andra sidan är för rörigt.

Så jag tänkte att nu när det varit trögt med bloggandet, plötsligt i vintras så tog tyckandet slut liksom, så tänkte jag lägga upp lite här.
Inte allt är mobilbilder. Som dagens bilder.
Men det mesta.

Så här kommer första bunten. Resultatet av att plötsligt hamna på rätt sida om en biltvätt.