söndag 16 oktober 2016
tisdag 11 oktober 2016
Syd Korea- reklam via fotografer.
För något år sedan hittade jag några program på en Youtube-kanal som heter Arirang. Det var kända fotografer som Alex Webb och David Alan Harvey som guidades runt i särskilda miljöer, fotograferade och berättade för kamera hur spännande och fantastiskt det var.
Märkligt men antagligen lönsamt.
Nu hittade jag några till. Verkar finnas både en andra och tredje säsong med fler fotografer. Här är några av dem.
Märkligt men antagligen lönsamt.
Nu hittade jag några till. Verkar finnas både en andra och tredje säsong med fler fotografer. Här är några av dem.
söndag 4 september 2016
Hallå!
Lite märkligt det här med sociala medier.
Och användbart.
Har precis börjat med mitt senaste projekt, när en lokal tidning hör av sig.
"- Vi har hört och sett att du ska fotografera i Rydebäck. Får vi skriva om det?!"
Klart ni får.
Och användbart.
Har precis börjat med mitt senaste projekt, när en lokal tidning hör av sig.
"- Vi har hört och sett att du ska fotografera i Rydebäck. Får vi skriva om det?!"
Klart ni får.
lördag 3 september 2016
SFMOMA
Förra inläggets klipp om Robert Frank kom från en liten guldgruva som jag nyligen hittade, nämligen San Fransisco Museum of Modern Art, SFMOMA. På deras , ganska tröga, hemsida hittar man en massa små filmer där konstnärer presenteras och intervjuas om sina verk och konstnärskap. Och förutom att det alltid är intressant att höra och se kreativa människor berätta, så är det intressant att många av dessa är fotografer.
Så ta och bli inspirerad nu när hösten glider in.
(Förresten, klicka på SFMOMA länken så kan du se filmerna i helskärm. Jag upptäckte att filmerna som jag lagt här på bloggen inte går att förstora.)
Så ta och bli inspirerad nu när hösten glider in.
(Förresten, klicka på SFMOMA länken så kan du se filmerna i helskärm. Jag upptäckte att filmerna som jag lagt här på bloggen inte går att förstora.)
fredag 26 augusti 2016
Mr Frank om "The Americans"
Det har kommit en stor dokumentärfilm om Robert Frank.
Men för oss som ännu inte kunnat se den, finns den här kortisen från MOMA där han berättar lite om sitt mästerepos The Americans.
Spännande för alla oss som en gång i tiden lärde oss älska ögonblicket, och var på väg från de franska mästarnas exakthet till det vilda i Frank och Winogrand.
Men för oss som ännu inte kunnat se den, finns den här kortisen från MOMA där han berättar lite om sitt mästerepos The Americans.
Spännande för alla oss som en gång i tiden lärde oss älska ögonblicket, och var på väg från de franska mästarnas exakthet till det vilda i Frank och Winogrand.
torsdag 11 augusti 2016
Rydebäck 1.0
Här står Lars-Erik och rakar sig i sin trädgård. Han brukar göra det ibland, men oftast sitter han då ner på en stol. Men den här dagen kände han för att ställa sig upp. När vi träffades den där dagen i Rydebäck såg jag honom inte först. Jag hörde honom. En blandning av ett nynnande ljud och något annat. Först när jag kom fram till Lars-Erik och hans fru Elsie's trädgård förstod jag.
Bilden på Lars-Erik är den första jag tagit i mitt nya projekt om villaområdet Rydebäck. Där jag växte upp för sådär 30-40 år sedan. Då var det en växande massa av hus som byggdes från ingenting på den skånska myllan mellan Helsingborg och Landskrona. 1968 flyttade vi dit. I ett enochetthalvplans radhus. Mittemot höll man på att bygga nästa radhuslänga. En dröm för en sjuårig grabb. Material till kojor och lådbilar överallt. Och en cykeltur till Öresunds vatten.
Rydebäck skulle bli barnfamiljernas dröm. Nytt, säkert och ett eget hus. Sommarlov på stranden eller på tennisplanen. Fotboll på planer som anlagts på strandängar, som lutade så mycket att höjd- skillnaden mellan målen var nästan en halvmeter.
Men nu vill jag veta vad som blivit av denna min barndoms dröm. 50 år efter att de första husen restes. Jag ska vandra in i hemmen hos de som bott där nästan från starten och de som kom nu. Försöka skildra dagens Rydebäck med mina ögon. Och historia. Jag är ju trots allt Rydebäcksbo version 1.0.
torsdag 14 juli 2016
Idol för fotografer!
onsdag 29 juni 2016
onsdag 25 maj 2016
Sista helgen!!
Om du befinner dej i Örebro torsdag, fredag eller lördag så tycker jag att du ska ta dej en tur inom Black Door Gallery.
För där ställer jag ut nu.
Och det är sista helgen.
Har liksom missat att skriva om det här. Desto mer på Facebook o så.
Och det har gått hyfsat bra. Flera sådana här redan på vernissagen. Känns nästa overkligt.
För där ställer jag ut nu.
Och det är sista helgen.
Har liksom missat att skriva om det här. Desto mer på Facebook o så.
Och det har gått hyfsat bra. Flera sådana här redan på vernissagen. Känns nästa overkligt.
torsdag 19 maj 2016
måndag 16 maj 2016
tisdag 10 maj 2016
söndag 8 maj 2016
Denna sida upp!
Så var det dax att skicka bilder igen. Och som vanligt börjar det på kajen. Med lite tur ska de här båda paketen vara i Örebro på måndag.
Före klockan tolv.
Det har Fraktus/UPS lovat.
Och jag betalat för.
Men det ser lovande ut så här långt.
Jag glömde nästan berätta. Vernissage Black Door Gallery den 14/5 kl. 11.
"Anne-Marie's Herbarium" visar jag där till den 28/5.
Be there!
lördag 7 maj 2016
Vårsalong i Göteborg!
Det här en bild från Vallgatan 12 här i Göteborg. En stor mode och livsstilsbutik. Men en avdelning för fotografi. Lite som Fotografiskas F-concept i Stockholm.
Och på bilden ser du mycket riktigt ett par av mina Herbarium alster. Nyligen levererade för att vara med på deras Vårsalong 2016 . Det är Johan Brink som håller i trådarna och kurerar det hela.
Gå gärna in på eventet på Facebook och kolla på allt roligt som ska ske nu på torsdag den 12/5.
Kloclan 17 börjar vi!
söndag 24 april 2016
Svartvitt
Svartvitt är fint. Det monokroma liksom koncentererar.
Enligt en del är det mer trovärdigt, men det tycker jag är konstigt. Framförallt när åsikten kommer från dokumentära fotografer.
Det är trots allt inte många som ser världen utan färg.
Enligt en del är det mer trovärdigt, men det tycker jag är konstigt. Framförallt när åsikten kommer från dokumentära fotografer.
Det är trots allt inte många som ser världen utan färg.
lördag 23 april 2016
Tom Thumb Camera Radio
På 90-talet arbetade jag på en bildbyrå i Lund. En av kunderna var Ericssons mobiltelefonutvecklingsavdelning. (Säg det snabbt tio gånger!)
Många hemliga fotograferingar av prototyper blev det.
En hade en kamera inbyggd i mobiltelefonen.
Tokigt tyckte vi.
Men det blev ju rätt. Som vi alla vet idag.
Men att kombinera kamera med något annat är inte nytt. Fick jag reda på idag.
Möt Tom Thumb Camera Radio. Radio och kamera i ett.
Från 1948!
Och kanske fanns det en eller annan som då 1948 yttrade: "Men vad ska de' hitta på härnäst?
Många hemliga fotograferingar av prototyper blev det.
En hade en kamera inbyggd i mobiltelefonen.
Tokigt tyckte vi.
Men det blev ju rätt. Som vi alla vet idag.
Men att kombinera kamera med något annat är inte nytt. Fick jag reda på idag.
Möt Tom Thumb Camera Radio. Radio och kamera i ett.
Från 1948!
En bärbar radio med radiorör.
Och så då en kamera.
fredag 22 april 2016
Harvey - Cuba - 1999
1999.
Nej, det handlar inte om Prince.
Det här är en gammal film om favoriten David Alan Harvey och hans arbete på Kuba under 1990-talet. I början av 2000-talet hade National Geographic den i en kortare version på sin hemsida. Då var webfilmer stora som två frimärken och hälften av det som visades fick man gissa sig till. Efter ett par år tog NGS bort den, och den förvann helt.
Tills nu. På Youtube, såklart.
Och nu i en längre version.
Det är fascinerande hur han arbetar med att få kontakt med de som han fotograferar. Till och med en person som passerar på gatan ser han till att tacka för att han fått ta bilder. Något att lära för oss alla.
Bilderna som han arbetade med då blev inte bara en story i NGS, utan också en fantastisk bok.
Nej, det handlar inte om Prince.
Det här är en gammal film om favoriten David Alan Harvey och hans arbete på Kuba under 1990-talet. I början av 2000-talet hade National Geographic den i en kortare version på sin hemsida. Då var webfilmer stora som två frimärken och hälften av det som visades fick man gissa sig till. Efter ett par år tog NGS bort den, och den förvann helt.
Tills nu. På Youtube, såklart.
Och nu i en längre version.
Det är fascinerande hur han arbetar med att få kontakt med de som han fotograferar. Till och med en person som passerar på gatan ser han till att tacka för att han fått ta bilder. Något att lära för oss alla.
Bilderna som han arbetade med då blev inte bara en story i NGS, utan också en fantastisk bok.
måndag 18 april 2016
Älska jordnötssmör!
Det är ju det här med att hitta på ett projekt.
En riktning.
Har man en hund så kan man ju alltid smeta jordnötssmör på dess nos.
Och sedan fortsätta med alla andras hundar.
Det gjorde Greg Murray och snart blir det en bok av det.
Häpp!
söndag 10 april 2016
Håll koll på Ted
För ett tag sedan skrev jag om Ted Forbes och hans Youtubekanal The Art of Photography.
För ett tag sedan hade han en crowdfoundingkampanj för att göra en serie filmer om olika fotografer.
Det gick över förväntan och nu har han lagt ut en trailer för de tre första.
Ser mycket lovande ut med tre, i mitt tycke, mycket intressanta fotografer.
Och här en film om hur projektet gått till. Så här långt.
För ett tag sedan hade han en crowdfoundingkampanj för att göra en serie filmer om olika fotografer.
Det gick över förväntan och nu har han lagt ut en trailer för de tre första.
Ser mycket lovande ut med tre, i mitt tycke, mycket intressanta fotografer.
Och här en film om hur projektet gått till. Så här långt.
torsdag 7 april 2016
Akuten - alla har en historia.
Jag gillar den brittiska TV-serien Akuten. En sorts dokumentär från akutmottagningen på King's College Hospital i London. En sådan där med en massa utmonterade bevakningskameror som fångar allt.
Vi har haft det i Sverige. Och i USA, såklart.
Och ganska snaskigt.
Men det är där som britterna skiljer ut sig.
Deras program berättar historier.
Visst är det utsatta personer som kommer in när de är som svagast.
Men parallellt med det skeendet berättas deras historia.
Genom intervjuer gjorda efteråt där de och deras nära får berätta om sina liv.
Det blir varmt, kärleksfullt, starkt. Och ja, ibland lite över gränsen. Men det är undantag.
Och jag tänker på alla dessa sjukhusknäck som jag gjort genom åren.
Sjuk, sjukare, sjukast. Maskiner och underverk.
Men mycket sällan hela människor.
Här känns det som om vi får hela människor.
Alla har sin historia att berätta.
Det mixade paret där mannen har en misstänkt stroke. Deras berättelse om hur svårt att vara ett svartvitt par för 30-40 årsedan. Men också kärleken.
Kompisarna där en av dem har svår epilepsi. 4-5 gånger om dagen! Men alla ställer upp på att han ska kunna leva fullt ut. Även om det innebär att vänta i timmar på akuten tills kompisen hämtat sig nog för att åka hem.
Mormor och 4-åriga barnbarnet. Hon hans stöd, han hennes liv.
Och så bara går det på.
Alla deras egna historier.
De som vi borde berätta oftare, närmare och varmare.
Vi har haft det i Sverige. Och i USA, såklart.
Och ganska snaskigt.
Men det är där som britterna skiljer ut sig.
Deras program berättar historier.
Visst är det utsatta personer som kommer in när de är som svagast.
Men parallellt med det skeendet berättas deras historia.
Genom intervjuer gjorda efteråt där de och deras nära får berätta om sina liv.
Det blir varmt, kärleksfullt, starkt. Och ja, ibland lite över gränsen. Men det är undantag.
Och jag tänker på alla dessa sjukhusknäck som jag gjort genom åren.
Sjuk, sjukare, sjukast. Maskiner och underverk.
Men mycket sällan hela människor.
Här känns det som om vi får hela människor.
Alla har sin historia att berätta.
Det mixade paret där mannen har en misstänkt stroke. Deras berättelse om hur svårt att vara ett svartvitt par för 30-40 årsedan. Men också kärleken.
Kompisarna där en av dem har svår epilepsi. 4-5 gånger om dagen! Men alla ställer upp på att han ska kunna leva fullt ut. Även om det innebär att vänta i timmar på akuten tills kompisen hämtat sig nog för att åka hem.
Mormor och 4-åriga barnbarnet. Hon hans stöd, han hennes liv.
Och så bara går det på.
Alla deras egna historier.
De som vi borde berätta oftare, närmare och varmare.
söndag 3 april 2016
Med blicken i backen.
Som fotograf ska man helst ha blicken på det som händer runtomkring.
Vaksam, iakttagande och beredd.
Men ibland faller blicken liksom i backen.
Inte mindre redo för det.
Vaksam, iakttagande och beredd.
Men ibland faller blicken liksom i backen.
Inte mindre redo för det.
fredag 1 april 2016
På rätt sida biltvätten.
Under det senaste knappa året har jag tagit bilder som liksom bara...tagits.
Mest med min smartphone, som jag fick i juni förra året. Så slowtech är jag.
Och så upptäcker man Instagram, med sina 30 minuter av fame. Eller vad det kan kallas innan flödet spolar bort det man lagt ut.
Facebook å andra sidan är för rörigt.
Så jag tänkte att nu när det varit trögt med bloggandet, plötsligt i vintras så tog tyckandet slut liksom, så tänkte jag lägga upp lite här.
Inte allt är mobilbilder. Som dagens bilder.
Men det mesta.
Så här kommer första bunten. Resultatet av att plötsligt hamna på rätt sida om en biltvätt.
Mest med min smartphone, som jag fick i juni förra året. Så slowtech är jag.
Och så upptäcker man Instagram, med sina 30 minuter av fame. Eller vad det kan kallas innan flödet spolar bort det man lagt ut.
Facebook å andra sidan är för rörigt.
Så jag tänkte att nu när det varit trögt med bloggandet, plötsligt i vintras så tog tyckandet slut liksom, så tänkte jag lägga upp lite här.
Inte allt är mobilbilder. Som dagens bilder.
Men det mesta.
Så här kommer första bunten. Resultatet av att plötsligt hamna på rätt sida om en biltvätt.
torsdag 31 mars 2016
Ikea - det här med konstfotografi
Ser på Petapixel att Ikea ska sälja "Limited edition fine art" bilder. I USA alltså.
Ikea har lyckats övertala stjärnor som bl. a. Rankin, Natalie Edenmont, Jill Greenberg och Annika von Hausswolff att ställa upp med en bild var som förvandlats till posters i format 60x90.
För 10$ styck.
Jag hittar ingen upplaga men när den är slut är det slut.
Vad som nu menas med det.
Foto: Annika von Hausswolff
För mig ställer det här grejen med konstfoto lite på sin spets.
Eller snarare det här med upplagors betydelse.
Det blir ett så stort spann. Från "unika" bilder på Bukowskis för hundratusentals kronor till Ikeas för tio dollar.
Men märkligast är nog när de stora jättarna Magnum och VII kör sina kampanjer med signerade printar i vykortsformat för 100$.
Vad är det egentligen värt?
Ikea har lyckats övertala stjärnor som bl. a. Rankin, Natalie Edenmont, Jill Greenberg och Annika von Hausswolff att ställa upp med en bild var som förvandlats till posters i format 60x90.
För 10$ styck.
Jag hittar ingen upplaga men när den är slut är det slut.
Vad som nu menas med det.
Foto: Annika von Hausswolff
För mig ställer det här grejen med konstfoto lite på sin spets.
Eller snarare det här med upplagors betydelse.
Det blir ett så stort spann. Från "unika" bilder på Bukowskis för hundratusentals kronor till Ikeas för tio dollar.
Men märkligast är nog när de stora jättarna Magnum och VII kör sina kampanjer med signerade printar i vykortsformat för 100$.
Vad är det egentligen värt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)