Tivoliliv lever vidare!

Det finns ett bildjournalistiskt magasin på webben som heter Life Force. Nytt material varje månad.
I senaste numret har de med mitt Tivolilivprojekt.
Lite kul att se hur projektet lever vidare.
I utomlandet.

Du ser det här!

 

Sune Jonsson och kommersen

 

Jag älskar den här kontakten som Sune Jonsson hade med sina motiv.

Den skapar ett lugn.

Andas förtroende.

 

Som med Severina Nyberg här. Fotograferad samma år som jag föddes. Antagligen placerad vid vad som verkar vara en gammal telefonväxel, poserar hon med ett Mona Lisa-leende. Hon litade på Sune Jonsson. Och han levde upp till det förtroendet.

 

Men det är svårt att veta vad som händer med bilder. Så nu är porträttet på Severina Nyberg till salu mot högstbjudande.

På Bukowskis.

 

 

Det mest ironiska finner jag i Hasse Perssons text om bilden.

I samma stycke som han berättar att Sune Jonsson inte ville sälja enstaka kopior till samlare för dyra pengar, av hänsyn till de fotograferade, poängterar han just denna kopias unikhet (signerad) i syfte att höja priset.

 

Så det kan bli.



"Sune Jonsson blev aldrig del av den på sent 1970-tal framväxande fotografimarknaden. Han ville helt enkelt inte slå mynt av de människor som gett honom förtroendet att låta sig avbildas och som gett Jonsson tillgång till sina berättelser och sin utsatthet – den utsatthet som följde på utflyttningen från det norrländska inlandet, exploateringen av de norrländska älvarna och industrialiseringen i stort. Det har berättats att om någon önskade köpa något av Sune Jonssons mästerliga fotografier, så räckte det att skicka ett frimärksporto, så kom det så småningom med posten ett mindre, oftast osignerat fotografi – kopierat av upphovsmannen själv. Det finns således väldigt få signerade fotografier av Sune Jonsson. Porträttet av banvaktsänkan Severina Nyberg (1898-1977) bosatt i Nyluspen och fotograferad 1961 är därför en raritet!"

Lycka kan vara att....

Har gått länge och tyckt att det inte blivit några bilder tagna.
Som jag själv är nöjd med alltså.

Så kommer det en arbetshelg. Vilket inte borde innebära så stora möjligheter till bild.
Men det är som om allt släppte.
Kan det vara solen?

 

 

 

 

 

A day in the life of...............

Micke Berg. Vi är många som läser hans blogg. Förundras, förvånas och förbannar.
Här en liten film om Micke och några av de platser som dyker upp i bloggen då och då.

Abelardo Morell

 

 

 

 

 

Mellanmjölkens folk

- Medelklassen köper inte dansbandsskivor.
- I arbetarklassen kan man inte så mycket om klassisk musik.

Anneli Jordahl ser lite ansträngd ut i TV-rutan.
Inser på en tiondelssekund hur det där lät.
Försöker släta över med att det är så lätt att komma med generaliseringar.
Och programledaren i SVT's kullturprogram Sverige! Ann-Marie Rauer, får den där minen som säger "jag har minst tio frågor till som kan få dig att gräva ner dig riktigt djupt i det här, men det här ett snällt program så det gör jag inte".
Så då gör hon inte det.

Medelklass, vad är det?
Kan man fotografera den?
Var finns den?
Finns den?

Lyssnade på ett gammalt avsnitt av Bildradion där det diskuterades.
Bill Owens Suburbia-bilder var vad som kom fram.
Från ett amerikanskt 70-tal.

Är det så illa?

De flesta som skulle kunna genomföra ett sådant projekt i Sverige är antagligen själva medelklass. Vare sig de själva anser det eller inte.
Som jag ser det kan det leda till två saker.

De söker sig extremt långt ifrån sig själv och sin vardag som de bara kan i sina motivval. Antagligen krig och elände.
Eller de fotograferar ett medelklassliv bara genom att inte fly. Vad de än vänder sin kamera mot runt sig, blir en bild av medelklassen.
Dagis och skola, sjukvård, handel, mat, sport.

För vi är ju trots allt mellanmjölkens folk.

Amy

Minor

Marco Grob om minletare i SydSudan.

 

 

 

Årets bild 1992

 

Den har legat i en byrålåda länge nu. Eller snarare lådor av alla slag.

VHS-kassetten med min första och hittills enda film.

Och naturligtvis har jag varit på väg många gånger för att digitalisera den.

I tanken.

Men nu så.

 

Här är lite av historien bakom filmen:

 

"1992 skulle jag bli en resurs för videoproduktionen på Hagblom Foto i Lund. Hade arbetat som stillbildsfotograf där i ett par år men nu svajade det hos Tidningen Arbetet, som var den stora uppdragsgivaren, och det gällde att överleva.
Nu blev det inte så mycket med det där. 1992 fanns inget annat än stora, otympliga Betacam-kameror. Filmen sparades på en kasset. Inga minneskort och multisystemkameror. Och jag hade nog lite svårt för att det rörde på sig. Och att ha koll på ljudet.
Men den här lilla lärovideon fick jag gjort, innan jag sa tack o adjö för att arbeta på Skånska dagbladet och senare just Arbetet."

 

Det här är en digitalisering från VHS. Har inte lyckats komma åt mastertejpen, så jag ber er ha överseende med den knackiga kvaliteten.



Återanvända utställningsintervjuer.

Hitade min gamla utställningsblog The Tivoliliv Tour.
En projektblog som levde under produktionen av min utställning Tivoliliv.
Men jag gjorde lite intervjuer där också. År 2011.
Om varför man ställer ut sina bilder.
Och dom gillar jag.
Så mycket att jag repriserar alla här och nu.

Vassego'!

--------------------------------------------------------

Micke Berg:

- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?

- Jag ställer ut mina bilder för det är ett bra sätt att visa bilder, plus att jag lever på att sälja kopior.

- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v.

- Jag gör min utställning utifrån det jag vill berätta, sedan modererar jag bildantalet efter lokalens storlek.

- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?

- Nej, jag tycker i princip om alla mina utställningar, har ju gjort omkring hundra stycken så det känns inte så speciellt, men en på Nordiska 2000 var stor o fin, 140 bilder i olika format.

- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?

- En snygg hängning kan väl fungera, men jag är väldigt konservtiv då det gäller fotografier, gillar en bild i taget.
- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?

- Sally Mann på Kulturhuset, Nan Goldin på samma ställe, annars känns det ganska tunnsått.

---------------------------------------------------------

Hendrik Zeitler.


- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?

- Jag producerar ju själv rätt mycket bilder fast få utställningar. Många bilder blir liggande väldigt länge, är negativet exponerat är jag redan rätt nöjd. Jag ställer ändå ut ibland för att få se mina bilder i stort format, och även för att kunna få stipendier t ex. Man (jag iaf) brukar få så lite respons av publiken att det är inte för publiken jag gör utställningar.

- Du säger att du inte gör utställningarna för publiken, utan bara för dig själv (och pengar/stipendier). Betyder det att du gör inte dina bilder för någon annan att se egentligen? Att allt handlar om att du ska få utföra ett verk och hade det varit upp till dig så kunde bilderna stanna i sin mapp?

- Nja, de ska ju helst inte stanna i mappen, men efter en massa utställningar har jag märkt att publiken för fotografi, om man inte gör nåt som råkar vara väldigt trendigt just då (som jag inte lyckats pricka in än), är rätt så liten. Och de flesta av dessa människor tror jag då att jag kan nå genom privata visningar, som säkert är en över-/underdrift. Föreläsningar ger mig mycket mer möjlighet att kommunicera med publiken, även om bilderna inte ser lika bra ut projicerade, och med min bok nu har jag redan, innan den egentligen har släppts, fått mer utbyte om mina bilder än med alla mina utställningar sammanlagt. Så, idealt skulle vara att jag kunde väcka intresse hos andra med mina utställningar, på samma sätt som jag tycker om många utställningar, men det verkar helt enkelt inte som om det finns ett stort behov hos befolkningen att se mina bilder på utställningar. Att intresset för boken har varit större beror kanske på att formatet passar bättre för andra men kanske också att jag har, tack vare kunnig formgivare, förläggare och textskribenter, haft möjligheten att kontextualisera bilderna på ett helt annat sätt. Jag har inte samarbetat med någon curator utöver bildurval på någon utställning, kanske ett annat upplägg skulle kunna hänföra publiken på ett helt annat sätt?!.

- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v?

- Jag ställer i vanliga fall bara ut när jag blir inbjuden. Då är lokalen och ljuset givna. Bilderna gör jag nuförtiden så stora som möjligt, dvs så att det inte blir för dyrt och att de får plats i bilen, blir antingen 70x90 eller 100x126 cm (det förstnämnda formatet är det största jag kan kopiera själv, som blir det mest prisvärda). Om möjligt monterar jag bilderna bakom plexiglas, snyggast fast dyrast, budgetalternativet är dibond, ibland, när det passar motiven, som t ex korna, ramar jag dem


- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?

- Nöjd är jag sällan riktigt, men det är kul att få egna rum och rätt rena ytor, som t ex senast i Finland. Jag tyckte om den massiva bildväggen där.

- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?

- Hos andra tycker jag mycket om att få se deras bilder i stort format, utan något störande runtomkring när jag ser dem nära. Tyckte t ex om Louisianas samling nu senast, där det ingår mycket fotografi av hög klass.

- Varför så stort som möjligt? Vad ger det dig när du ser en utställning med stora bilder, till skillnad från "vanliga format", så som du beskrev i Louisiana?

- Stora bilder ger mig möjligheten att både se detaljerna i bilden bättre och uppleva materialiteten på ett helt annat sätt (gäller dock oftast inte utskrifter, har inte upplevt utskrifter som har kunnat övertyga mig än); sen kan man betrakta bilderna på ett bekvämt avstånd och "bara" se bilden, uppleva lite av de världen som uppenbaras i den på ett intimt sätt.

----------------------------------------------------------------------------

Anders Petersen.

- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?

- Jag ställer ut bilderna för att det är ett av sätten att visa fotografi. Jag tycker alla sätt att visa bilder är legitima; böcker, tidningar, klockor, tekoppar, t-shirts, tapeter, restauranter, plank, posters, barer, nattklubbar, murar, slideshows, filmer, videos... men jag är bokälskare, så jag föredrar böcker.

- Hur går tankarna inför en utställning?

- Det är en stor hjälp om det finns en skiss över stället. Då kan man utgå från ingången och som en fältherre planera slaget; vad man ser först och vad man ser sedan och under tiden och till slut... det kan vara som musik. En mästare på hängning är fotografen Tillmanns.

- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?

- Nöjd är jag aldrig helt. Men några hängningar som fungerade för mig var :

"Roma, a diary 2005", år 2005, Musei Capitolini, Palazzo Caffarelli, Rom, Italien

"Exhalting Humanity", år 2007 i Lianzhou, Kina.

"Café Lehmitz", år 2007 på Rat Hole Gallery, Tokyo, Japan

"From Back Home", år 2009 på Gallery VU, Paris, Frankrike. Tillsammans med fotografen JH Engström

"City Diary", år 2010 på Marvelli Gallery, New York, USA

- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?

- När jag uppskattar en utställning, som t.ex. den av Daido Moriyama på Foundation Cartier i Paris år 2002(?) - då är det inte bara så där...utan jag drabbas emotionellt och särskiljer inte hängningen från bilderna. När det fungera som i Moriyamas fall blir uttrycket en helhetsupplevelse, som jag inte vill och inte heller kan frigöra mig ifrån. Det är bara en ynnest. Du bara befinner dig mitt i livet.

- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?

- Den senaste utställningen som starkt grep mig var "Half Life" av Michael Ackerman på Galerie VU i Paris hösten 2010.

-------------------------------------------------------------------------

Elin Berge.

- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?

- Därför att jag tror på bildens kraft att väcka något viktigt hos betraktaren. Ruska om invanda föreställningar, ställa frågor, nyansera eller bara ge en upplevelse av en stämning. Fotografi når människor på ett direkt sätt, precis som musik. Min erfarenhet är att alla sorters människor kan gilla fotografi, inte bara den smala konstpubliken. Utställningar ett bra sätt att nå ut. Jag har oftast ställt ut på museum eller andra större institutioner som drar en bred publik. Allt från de oumbärliga kulturtanterna till buddhistmunkar och livliga skolklasser. Det tycker jag är fint. Men jag tycker också att det är viktigt att presentera fotografi på många olika sätt.


- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v.

- Det har varit en process som sträckt sig från att idén att vilja ställa ut uppstått, då jag går och fantiserar lite luddigt, till då det blir skarpt läge strax innan deadline. Jag har haft tur och fått två av mina utställningar producerade och då har jag haft mycket hjälp av de jag jobbat med. Irena Strozyk som jobbade på Galleri Kontrast när det gällde Slöjor. Och alla fantastiska människor på Hasselblad när det gällde Drottninglandet. I båda fallen var också Arbetets Museum och Västerbottens Museum med och samproducerade. Jag får väldiga kval av att ta beslut när det gäller utformningen, så det brukar sluta med att jag tvingas göra allt med kniven mot strupen. Magkänsla och långa diskussioner med kloka människor får styra utformningen. Jag har t.ex. velat ha en nära och naken känsla, så jag har monterat bilderna på dibond och laminerat. Ramar kan skapa en viss distans som jag ville undvika, även om det är väldigt vackert.. Ljussättning får proffsen göra.

- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?

- Jag har inte gjort så många. Det är ju främst Slöjor och Drottninglandet och några mindre. Jag hade nog gjort mycket annorlunda om jag gjort om det i dag, självkritiken finns alltid där. Men när det gäller de båda är jag väldigt glad över att de verkar ha fått en hel del människor att tänka lite annorlunda, eller att de gått därifrån grubblandes över frågor som uppstått. Det har varit väldigt kul att prata med folk i lokalerna, eller att läsa gästboken som följde med Slöjor på turné. Och med Drottninglandet tyckte jag att Frida Hyvönens musik och mina bilder verkligen framhävde varandra, det är jag väldigt nöjd med.



- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?

- Jag är nog väldigt fokuserad på fotografierna, om det inte är en väldigt spektakulär presentation rent tekniskt. Om bildberättelsen når mig, det är det som är det viktigaste. Men det är klart att själva utformningen har en väldigt viktig roll att spela där. Hur bilderna hänger, hur ev text jobbar mot bilderna osv.


- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?

- Det börjar ju bli några år sedan. Men jag gillade verkligen Esko Männikkö på Millesgården. Älskar hans fotografi. Och där kan vi snacka ovanliga inramningar. Varje ram är handgjord och unik och de framhävde verkligen fotografierna.

--------------------------------------------------------------

Ed Burtynsky.

- Why do you choose to exhibit your pictures?

- My answer is very simple. When I take pictures the printed image on the wall is what I am shooting for. Every other form that image takes is secondary to the viewing of the print on the wall. I also believe that the best understanding of the work I do can only happen by experiencing the original works at size - well lit - and on the walls.


- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- I try not to overhang (i.e. put up too many images). I try to make each image powerful in its own right yet strengthened by the other images around it. I try to let the image determine the size it wants to be.


- Can you mention an exhibition that you have produced that you are extra pleased with and why?

- I recently showed Oil in Edmonton in a brand new space with great lighting. It was one of the best installations of my work I had ever seen.

----------------------------------------------------------------

Mimi Mollica.

- Why do you choose to exhibit your pictures?

- My answer is very simple. When I take pictures the printed image on the wall is what I am shooting for. Every other form that image takes is secondary to the viewing of the print on the wall. I also believe that the best understanding of the work I do can only happen by experiencing the original works at size - well lit - and on the walls.


- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- I try not to overhang (i.e. put up too many images). I try to make each image powerful in its own right yet strengthened by the other images around it. I try to let the image determine the size it wants to be.


- Can you mention an exhibition that you have produced that you are extra pleased with and why?

- I recently showed Oil in Edmonton in a brand new space with great lighting. It was one of the best installations of my work I had ever seen.

- When you see other photographers exhibitions, do you then think of what makes it so good exept for the images? What in that case could that be?

- Les Rencontres d'Arles or Visa Pour L'Image could be the perfect examples. The locations are absolutely magic, generally speaking the work exhibited is at the maximum standard, if not exceptional, and yet sometimes I share the same view of many who criticise some show of being senseless and very poor. There is no rule about this though. It might be a simple reason of taste or a wrong choice or someone who managed to get exhibited last minute to cover some gap...couldn't really tell. However this is not happening vary often in Arles or Perpignan, or London or NYC or Paris, but it's more likely to happen in places that lack of photographic culture or organisational skills or whatever else that is clearly missing.


- What exhibition have you seen lately that you liked?

Eyewitness at The Academy of Arts in Piccadilly, London. This is one of the most important and valid exhibitions I have ever seen in recent years.

-------------------------------------------------------------

David Gibson.

David Gibson är en del av den nya vågen av gatufotografer som uppmärksammats på sista tiden. Med sitt London som huvudsaklig jaktmark letar han efter situationer, texter och mönster som uppstår i gatuvimlet. Jag har bara sett hans arbete på webben men var övertygad om att han var en av dessa erfarna utställare som jag sökt kontakt med. Så döm om min förvåning när svaret blev en motfråga. Och en uttalad ovilja att betala kostnaderna som följer med utställningar. Det hela utmynnade i en mejlkonversation, och det är den som jag nu delar med mig av till er.

_________________________________________________________________________

Hello Per

I am happy to contribute to this but find your questions too narrow because you presume that all photographers are keen to exhibit and this is not sure. I am very wary of exhibiting simply because of the cost and it is important to remember that photographers exhibit in two forms: they either organize one themselves which means they pay for it or if they are of a high-profile they are invited by a gallery to exhibit. Of course there are also groupshows which is a separate consideration.

So who are you asking, high profile photographers or all photographers? Because you will probably get different answers. I personally am not desperate to exhibit simply because of the cost to do it properly..printing, mounting, etc.

Best wishes

David
_________________________________________________________________________

Hello again David.

I myself belong to the ''pay for it all'' group. And my questions are all about the drive to put on the kind of show that an exhibition is. I agree that the costs are essential in deciding. But if you could set that aside, what motivates you to have an exhibition? I assume that you have had one. I made that assumption given your status in the street photography world. If you still find it not worth the effort, why so? Do you find other ways of showing your work better? Which ones do you then favour?

P-O
__________________________________________________________________________

Hello Per,

I'm maybe not your ideal candidate for this. I have had a few solo shows some years ago which were well received but ultimately buried in a large city like London. Also, of course it was not a high-profile venue and not enough publicity but I did sell some photos. Was it a good experience? Well, something to have done and learnt from, yes. I learnt that in future to do it properly. And by this I mean to basically wait until the time is right. That time could be a year away now because quite possibly my profile is high enough to attract attention. Another aspect of all this and often tied in with an exhibition is a book. Again it's better to wait. Some people put out Blurb books but I'd much prefer to wait and 'do it properly'

So this this is my attitude throughout and maybe I've got it wrong. I actually do have an exhibition of sorts of my early black and white work at the moment in a trendy cafe in west London...and again sold a few photos...and got a few compliments. What I'm getting at is that I don't need compliments.

But putting aside all that as you say. Of course it's good to exhibit because you never know who might see them - and it's nice to see them breathing properly on a gallery wall. So in the next few years I'll try and do it properly.

A factor these days is the Internet. Photographs reach far more people on a good website that an exhibition ever can but then again a good review on blog of an exhibition adds to it all. I fully admit that you can't beat the feel of seeing photos on a wall, especially if they are framed.

Hope I make sense

David
__________________________________________________________________________

Hi again David!

Thank you for your most interesting and refreshing views on this topic. Finally, would you please answer these two last questions about how you look upon other photographers work?

-----------------------------------------------------

- When you see other photographers exhibitions, do you then think of what makes it so good except for the images? What in that case could that be?

- Galleries are empty spaces with white walls which need covering up. Even the mere fact of putting frames or something on the walls with text - and then having (ideally) people walk around it creates an event. The function of a gallery is to show things on the walls or the space that stimulates interest.

And the axis of any exhibition is (ideally) the buzz of the Private View. It's all about creating a social event. Many photographers and other people like going to Private Views because of this buzz...they catch up with fellow photographers....and have free beer. Private Views are not the best time to actually look at an exhibition. Most people do a cursory tour of the exhibition and spend more time socialising probably. I'm being a little cynical here. Of course people like meeting the photographer and you never know who might wander into the empty gallery a few days later. There's always that random unknown factor about exhibiting.

- What exhibition have you seen lately that you liked?

- I look at books more than photographic exhibitions but I saw the exhibition 'Be...longing' by Fouad Elkoury very recently at the Beirut Arts Centre. I went to see a selection of Robert Frank films and by chance saw the exhibition by Elkoury. It was good to discover someone who had documented Lebanon over many years. And a very nice book too. In short it was done properly!

David

----------------------------------------------------------------------

 

 

Jens Olof Lasthein.

 

- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?

- Verkligheten är ju alltid en tolkning av det vi har omkring oss. Jag tycker mycket om att se andras tolkningar och bildar mig en uppfattning av världen genom att stycka ihop brottstycken av andras föreställningar med mina egna. Jag hoppas att min inre värld på samma sätt kan bidra med något till andras verklighetsbilder.

Sen är det helt konkret så att det är bra att få respons på ens eget arbete, att se det med andras ögon, genom andras filter av erfarenheter. Det skärper mig.

Jag jobbar ju dessutom med dokumentära bilder där jag använder mig av andra människors liv och vardag, så det blir oundvikligen en tolkning av en helt konkret yttre verklighet oxå, och det är alltid spännande att se hur mina upplevelser bryts med andras upplevelser av samma skeenden, företeelser eller världar, vare sig det är en publik som aldrig satt sin fot där jag fotograferat eller omvänt är människor som lever sina liv just där.

- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v.

- Först och främst ska ramning och format samt utställningens omfattning göra bilderna och hela bildmaterialet rättvisa. Bilderna ska lyftas fram på bästa sätt. Jag tänker mig som oftast att utställningen ska kunna hänga i olika lokaler och gör den därför så allround som möjligt i format och ramning etc., den ska alltså kunna transporteras på ett praktiskt sätt, ramarna ska vara snygga och passa med bilderna, men får inte vara så skröpliga att de inte kan packas ned i transportlådor och fraktas runt. Antalet bilder avgörs av hur många jag tycker jag behöver för att berätta historien så detaljerat som möjligt. Slutligen spelar ekonomin givetvis in. Finns bara lite pengar får printning och ramning bli billigare tyvärr. Men det är bättre att det blir en utställning än att man inte gör nån för att pengarna inte räckte för att göra den så fin eller så omfattande som man egentligen ville.

- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?

- Jag har inte gjort så många utställningar, men White Sea Black Sea fick jag bra ekonomiska förutsättningar för att göra, så jag kunde göra riktigt bra printar och en inramning som jag aldrig hade haft råd med tidigare. Den var enkel och strikt, och för att undvika reflexer skippade jag glas och laminerade istället, vilket både gav en bättre och renare upplevelse av bilderna och dessutom ett tillräckligt skydd för att de skulle kunna hålla sig snygga på många efterföljande utställningsställen. Jag var även nöjd med antalet och storleken på bilderna. Antalet var lite under hälften av bilderna i boken, och det räckte tyckte jag, och storleken var såpass att detaljerna stod ut och man kunde få en föreställning av att träda in i bilden. Lite större bilder hade gjort det även bättre, men det hade blivit mycket dyrare och transportlådorna för otympliga. En ok kompromiss alltså.

- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?

- Först och främst försöker jag se bilderna och få en upplevelse, men det är klart att man oundvikligen tänker på den praktiska utformningen oxå efter ett tag. Och det jag då mest lägger märke till är sånt som jag inte själv skulle ha tänkt på att göra. Det är alltid bra med nya idéer.

- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?

Jag tycker mycket om Martin Bogrens Lowlands på Fotografiska och Johan Bergmarks Protrahere på Galleri Kontrast. Båda i Stockholm.

 

-------------------------------------------------------------------------

 

Vee Speers.

 

Why do you choose to exhibit your pictures?

- Being invited to share my work is always an honour, whether that be in a quality magazine or a personal blog. It creates a very positive energy.
Exhibiting the work is really the most powerful way to present it, however, as the audience gets to see it 'live' and in the flesh - well, as much as a photograph can be.
The paper I use always enhances the image, adding another dimension, whether it be pigement coated Fresson paper or cibachrome, so it is always better to see them exhibited.


- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- Firstly i ask to see a plan of the space, so I can decide on the size and number of the prints. I don't like to over-crowd in the images as i believe they need to 'breath'
I give high priority to the sequence, so that one image can lead to another and create a dialogue.



- Can you mention an exhibition that you have produced that you are extra pleased with and why?

- Recently i showed Bordello in Arles in a heritage building furnished to create the ambience of a 'boudoir' with velvet sofas and satin chairs. My photos looked like they belonged there as it was a perfect blend of imagery, architecture and decor.My exhibition with Fotografiska in Stockholm was probably the most exciting and impressive. The architecture of the building really complemented the starkness of the aesthetic of my work, and of course the lighting inside isolated each image leaving space for the audience to connect to the story and take time to reflect.


- When you see other photographers exhibitions, do you then think of what makes it so good except for the images? What in that case could that be?

- I think of the sequence as being important, and as with all good curating, there should be a logic to take us from one image to another, as is the case with most big museum shows.

------------------------------------------------------------------------------

Otto Snoek.

- Why do you choose to exhibit your pictures?

- I take my time in the first place. My reasons to decide to exhibit are various. I would like to mention the fact that we are all dependable of each other some how and that I feel myself obliged to show them what I took of them. Another is that there is always an investor, usually a foundation, concerned who expects that the photographs will be shown in the end.


- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- Presentation can be as important as the pictures themselves. I am dependable on what is offered to me according space and finance. Size is important to experience and understand my pictures. A3 is really the minimum. But there can be also a maximum. Can’t tell you why exactly.

- Why do you choose to exhibit your pictures?

- I take my time in the first place. My reasons to decide to exhibit are various. I would like to mention the fact that we are all dependable of each other some how and that I feel myself obliged to show them what I took of them. Another is that there is always an investor, usually a foundation, concerned who expects that the photographs will be shown in the end.



- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- Presentation can be as important as the pictures themselves. I am dependable on what is offered to me according space and finance. Size is important to experience and understand my pictures. A3 is really the minimum. But there can be also a maximum. Can’t tell you why exactly.
---------------------------------------------------------------

Martin Parr.

Hi Per-Olof

I like shows, but like books even more. I try and vary how they look and methods of hanging.

It is all part of the business of being a photographer, that is really all I have to say!

Martin Parr

Fotografiska

Gick med i en Facebookgrupp.
Skickade in en massa bilder.
Nu hänger en av dem på Fotografiskas utsida.
Streetlife.
En dag får jag kanske rentav komma in.
Med en bild eller två.
Fast utsidan är fint det med.
Tack Misha!

För dig som inte känner igen bilden, det är den längst ner till höger. Häpp!!