När man dammsuger sina fotoböcker...

...kommer minnena. Jag har samlat fotoböcker sedan 80-talet. Långt innan internet. 

Att överhuvudtaget hitta dem var en bedrift. För mig blev Köpenhamn en plats för fynd. Amsterdam likaså. Och att fynda innebar alltså inte billigt. 

Så när jag nu sitter och dammsuger och packar mina böcker inför dem stundande flytten kommer jag nästan ihåg var ja hittat varje bok. 

En resa o tid och platser.

Fast ännu roligare blir det att packa upp dem sedan. 

Self

Så kom då första mejlet.
Det där som berättar lite mer.
Om vad som gäller för oss utställare på Uppsala Fotofestival.

Jo, för det är det som är nästa anhalt för min herbarium-utställning.
Temat är Self.
Själv, jag, mitt.......
Och mina gamla, digitaliserade växter hör dit hur?

Jo, här kommer den andra halvan av projektet in.
Historien om Anne-Marie Peterson som gjorde herbariet 1931.
Jag har fått hjälp med att forska lite och kommit fram till att historien slutar med henne.
Inga barn. Inga syskon. Inga kusiner eller bryllingar.
Ingen.
Och då infinner sig frågan i denna självfixeringens tid.
Vad blir det kvar efter en människa när ingen finns kvar att berätta?

Jag har åkt till Alafors med ett par gamla kameror.
Fotograferat hennes skola.
Väveriet där hennes pappa arbetade.
Ängarna.
Ån som rinner förbi.
Försökt att koppla vår tid med Anne-Maries 30-tal.

Kom till Uppsala den 24-27 september så får ni se hur det går.