Flyttångest

Så var det dags att flytta igen. Om än bara några hundra meter så ska det packas, väljas och slängas. Var är de där bilderna? Herregud, har jag kvar den där blixten! Någon som sett en liten sak med röd tejp på?

Då är det skönt att ha sina verk på ett ställe. I datorn alltså.
Har ångestfyllda minnen av lådor med negativ och printar som fraktats runt. Och tungt var det.

Nu är det bara laptopen. Och några minnen. Och nätsladden. Och ...

Var fan är nu den?

En strand av frihet.

Vasantha Yogananthan's bilder från den sista "fria" stranden i Frankrike är för mig som en bild av min egen barndom.
Det är ändlösa dagar av strand, hav och sol. Precis så som en sommar ska vara.
Ta en titt på dem på hans hemsida.
Och läs en intervju med honom här. Och här.

Hört talas om Urbex?

Jag har alltid gillat bilder på övergivna hus.
Den där stillheten som finns när man går in där, hör historien i tystnaden.
Det gör sig oftast bra på bild.
Om fotografen vet vad hen gör.
Som till exempel Mikael Olsson i boken "Södrakull/Frösakull"

Och så har vi ju Jan Jörnmark, med sitt ekonomiskhistoriska perspektiv på det hela. Att han inte är fotograf märks ju, men han tillför många intryck.

Men så finns det det här:

"Urban exploration (Urbex eller UE) är en subkultur där utövarna vill utforska ofta låsta eller på annat sätt stängda delar av byggnader, byggnadskomplex eller underjordiska system. 1986 grundade tre tonåringar i Melbourne i Australien gruppen The Cave Clan, som bland annat grundligt har utforskat stadens kloaker. Termen ("Urban Exploration") myntades dock först 1996 av kanadensaren Jeff Chapman, mer känd under pseudonymen Ninjalicious (död i cancer 2005)" Wikipedia.

Och då ser det ofta ut på det här viset:

Det är photoshop så att det sprutar, HDR och hela skiten.
Jag orkar inte ge adresser men det är bara att googla på urbex.

Och plötsligt så blev det här med stillheten i ett övergivet hus lite stört.
Vad fan skulle de klampa in där för?!

Då det begav sig.

Tror inte att jag egentligen har längtat tillbaka till film.
Visst är det en viss känsla att hålla i en gammal bladare.
Höra film som matas fram.

Men sedan ska det framkallas.
Kopieras. Eller scannas.
Damm och skit.

Men så ser man det här.

Och inser att man har hållit på ett tag.
Innan du klickar på länken så ta dej en titt på de här. (som kommer från länken ifråga).
Vet du vad det är för grejer?

 

Donsöblått

Igår var det marknad på grannön Donsö.
Blå ballonger från idrottsföreningen gällde.
Ja, du vet.
Svårt att motstå.