Återbruk

En gång för länge sedan, då det fortfarande röktes överallt, hade en av Malmös fotohandlare en utrangerad Nikon FM som askfat. Den låg med bajonettfästet upp.
På disken i butiken.
Bara att aska på spegeln.

Kom att tänka på den häromdagen när jag såg den här bilden.

 

Vet inte vad jag tycker. Lite helgerån, lite tönt. Bara för att det inte går att hitta film till kameran behöver man ju inte köra en lampa igenom den. Det är ju faktiskt en av Polaroids häftigaste kameror.

 

Vid en sökning visade det sig att det här har fler funderat på. Här kommer lite olika ideér.

 

 

 

Men skulle man inte behöva en lampa kan det kanske funka med ett bokstöd.

 

En grön

Jag vet inte riktigt vad det är.
Det gröna som flyter i bassängvattnet.
Tror på en mugg.
En sådan där modern sak som man har till barn.
En sån som får en att bli avundsjuk på alla som är småbarnsföräldrar idag.
På alla finurliga prylar som kommit.
Som bananfodral, självknytande skosnören och glassdroppstoppare.
Eller mugghållare till barnvagnen.

Men det här är nog en mugg.
Som kan flyta.

Bara det.

Ballonger

Jag har inte sökt dem.
Inte letat.
De bara fann mig.

Ballongerna.

Det är något fascinerande med en ballong utan ägare. Fri men vilsen.
Full av vanlig luft har de inte mer egen lyftkraft än vi människor.
Men minsta vindpust får dem att dansa.
Virvla runt sådär lyckligt.
Omedvetet.

Har den svikit ett barn genom att slita sig?
Eller flytt en tillvaro som dekoration?
Desperat i längtan efter några minuter av frihet.
Även om det kan kosta den dess existens.

Sådär vandrar tankarna.

Timbuktu - Leibovitz

Timbuktu, en av sveriges skönaste, coolaste och smartaste artister.

Klart att han gör en låt om att fotografera.

Och kallar den Annie Leibovitz.

Mr Beard

Peter Beard har alltivarit långt utanför min intresseradar. Amerikansk överklasskille med en passion för Afrika, vackra kvinnor, playboyliv, scrapbooks och att synas.
Liksom så långt ifrån mina fotograifförebilder som jag kan tänka mig.
Då blir jag liksom nyfiken.

Och karln har, naturligtvis, fler sidor.
Ett livslångt förhållande till den afrikanska kontinenten.
Som bland annat börjademed att han lärde känna Karen Blixen på 50-talet. Bara sådär.
Dokumenterade det utrotningshotade djur.
Engagerad.

Här ett par filmer.

 

 

Parr om Ray-Jones

Fascinerande film på flera sätt.
Parr om en av sina förebilder.
Filmklipp från den typiska badortsmiljön idag.
Klipp från miljöer som Parr fotograferat i sina tidiga år.
Lite som att se bitarna falla på plats.
Frossa på!!

Makes it work!

Stormografi

Stormchasers har jag sett reportage om förr. Galningar som verkar få sina kickar på att leta upp och utsätta sig för de värsta av oväder.
Vad jag inte visste var att det finns de som söker oväder för dess skönhet.
Som Mitch Dobrowner.

 

Mäktiga landskap, djupa toner.
Man får en sådan där overklig känsla av storhet.
Och fara.

 

Här en liten film om honom.

 

 

Sandusky, Ohio

Så svårt att låta bli

Alla genrer har sina klichéer.
Ävenså gatu/ögonblicksfotografin.
Folk som kramas/kysser varandra.
Omgivning och personer blandas så att det ser konstigt ut.
Någon som gör något udda som t.ex. en grimas eller står på händer.
Flera personer, eller delar av dem, fångade så att ett geometriskt mönster uppstår.
Och så vidare.

Och sådana vill man ju inte bli skyldig till.
Eller?

För samtidigt som de är förutsägbara så är de av någon anledning lockande.
Kanske roliga.
Som imorse.

Lite tid över på Frölunda resecenter.
Härligt ljus men inte så mycket folk. Tidigt en klämdag, du vet.
Så satte han sig framför Pressbyrån.
Tungt och i perfekt profil.

Då blir det svårt att inte ta bilden.
Trots att den definitivt bockar av ytterliggare en klichéruta.
"Person interagerar med reklam".
Check!

Mr Watson

Bilder i en grotta.