Vernissage!

Jag har skrivit lite om min kommande utställning här.
Pengar och sånt.
Men jag har ju inte talat om när den ska vara.
Eller var den ska vara.

Så här kommer det!

 

Vernissage den 12/6 klockan 16-19, alla är hjärtligt välkomna.

Kan ju bli en perfekt variation på den vanliga after worken. Eller?

Studiebesök

Det finns intresse, och det finns nörderi.
Och vem som ska gränsen är väl upp till betraktaren.

I måndags var vi några från Hasselblad Centers Vänner som var inbjudna till Göteborgstryckeriet.
Fascinerande är ordet.
Och jag erkänner gärna att när tryckare och bokkunninga besökare började  tala om duplex, triplex, 400% svärta, hybrid-teknik, FM-raster och allt annat, så tappade de mig snabbt.
Men jag njöt av detta.....nörderi, i brist på bättre ord.
Tryckeriet är stort. Och brett. Allt från förpackningar till fotoböcker i världsklass.
Och sedan var det kul att höra lite om passionen och våndan hos storheter som Anders Petersen och Gunnar Smoliansky när de var med på tryckningen av deras böcker.

Plagiatör?

 
När jag först såg det där herbariet, som nu ska bli en utställning, visste jag att det fanns bilder där.
Jag hade sett dem. I någon internationell fototidning eller nått. Kunde bara inte komma ihåg var.

Efter tag tyckte jag mig hitta min väg genom projektet.
Fann en teknik.
En historia.
En avgränsning.
Istället för att leta efter så fina herbarier som möjligt, bestämde jag mig för att det skulle handla om detta enstaka exemplar. Herbariet som genom slumpen, ödet eller vad det kallas kommit i min väg.
Och de där bilderna, som jag nu bara trodde mig ha sett, började tona bort.

Men så började de där frågorna komma. Lite jobbiga, sådär.
 - Hur kom du på det här?
 - Tja, säger jag, vet inte. Det liksom bara utvecklades till en idé. Kanske.
Och så känns det så där konstigt. Typ i magtrakten.
För varje gång frågan  kom blev jag alltmer säker på att jag sett fotografier, inte målningar, av herbarieväxter som lyste. Just ljuset och lystern fanns där på en minnesbild.
Jag försökte till och med att googla.
Herbarium
Fotografi
Photography
Colours
Vibrant
Säger sig självt att det inte gav något.

Så häromdagen hamnade jag på Johan Brinks blog "Jag äger". Mest av en slump.
Och där, som senaste inlägg, ser jag bilderna.
NICK KNIGHT!
Modefotografen som på 90-talet fick tillgång till hela sex miljoner torkade växter.
Hela Natural History Museum i Londons samling.
Resultatet blev boken Flora.

Så nu vet jag. Men hur mycket visste jag egentligen innan?
För det är de frågorna som nu dyker upp i mitt huvud.
Har jag plagierat eller inspirerats?
Visst, om jag granskar både upplägg, teknik och resultat så är det skillnader. Ibland stora.
Jag har medvetet använt ett enda litet skolherbarium. Nick Knight valde bland sex miljoner.
Jag har använt mig av en scannerteknik. Vad jag vet så fotograferade han.
Mina bilder är mer åt det mustiga hållet. Hans är skira och sköra.

Men ändå. Det finns plötsligt stunder då jag nästan ångrar att jag satte igång.
Men så kommer jag ihåg nestor Anders Petersens ord från en workshop.
"Alla bilder är redan tagna. Du ska ta dem så som bara du kan."

Foto: Nick Knight

Kasta upp den i luften!

Det är mycketom drönare nu.
Alla vill ha dem, inte minst till fotografering/filmning.
Vilket ibland kan få åskådarna att bli sjösjuka av alla åkningar.

Hursomhelst så är de inte helt lätta att kontrollera. det tar tid och övning.
Så det var bara att vänta på den här varianten.


Hade det varit 1 april hade jag nog inte trott på det alls.

Jag hittade filmen och artikeln om drönaren på sajten Petapixel.com .

Det var lite skönt att mitt i all avancerad teknik hitta ett tips som det här.

Våtplåt

www.alextimmermans.com from Alex Timmermans on Vimeo.

Jag, en sponsrad fotograf!

För några inlägg sedan skrev jag om att jag sökte sätt att finansiera min kommande utställning.
Den förra utställningen blev ganska dyr när jag räknade efter.
Crowdfunding var det jag tänkte på då.
Ställde frågan om någon visste nått. Jo, det var det. Men det kändes inte som något för det här ändamålet. Fick liksom intrycket när jag kollade runt att utställningar ligger inte så högt på listan att ge till.
Så jag la ner det.
Och skrev några mejl.
Till de som kanske skulle vilja synas i Botaniska trädgården i sommar.
Fröfirmor, handelsträdgårdar och så.
Tänkte att man måste ju försöka.

Och döm om min förvåning, jag fick svar.
Ett av de största företagen inom trädgård svarade att de gärna förknippades med Botaniska.
Och mina bilder.
För den i sammanhanget modesta men nödvändiga summan som jag begärt.

Så vad säger det mig.
Jo, att det går att hitta pengar.
Bara man frågar.

"He’s a pitbull when it comes to photo’s"

Inta i Göteborg

Inta Ruka var i stan igår.
Varm och hjärtlig satt hon där i Valands aula.
Berättade om sin lust för det mänskliga mötet och hur det fick henne att börja fotografera.
När jag lyssnar på henne så får jag en känsla av att det var just mötet och berättelserna som hon ville uppleva. Men hon var för blyg för att att ta kontakt.
Så då blev hon Fotografen.

Foto: Lars Tunbjörk

Så blev det frågestund. Kloka frågor. Satt och bet på ett par men kände att ....tja, inte. De frågor som kom var som sagt så bra. Och Inta svarade så ingående.
Någon frågade om det här med att Inta fortfarande arbetar som städerska för sin försörjning.
"- Yes, photo is only hobby."
Så befriande att höra sa någon i publiken. Här i Sverige är det så hyschhysch bland kulturarbetare att de måste ha ett annat yrke för sin försörjning.
Fan tro't.

Efter en alldeles för lång paus, på grund av att tekniken plötsligt inte ville vara med längre, berättade Maud Nycander om hur hon träffade Inta. Hur de bestämde sig för att göra en film.
Och hur det kommer sig att Inta sitter i ett badkar på filmaffischen. Det är en blinkning till Sune Jonsson.
Minsann.

Foto: Sune Jonsson

Och det är inte svårt att dra paralleller mellan Sune och Inta's fotografi. I en gammal, sliten miljö avbildas människor som levt ett hårt liv. 

Nära och med en överväldigande värme.

Själv hajade jag till när den här bilden dök upp på skärmen.

Foto: Inta Ruka

Den hade jag sett.

Och jodå, där hemma i jubileumspärmen från Fotograficentrum  var den.

Sunes bild.

Foto: Sune Jonsson

How to be....

Här kommer lite humor för er med självdistans.
Ni andra blir väl förbannade.
Eller nått.

Thomas van den Driessche heter en belgisk dokumentärfotograf. Han har sett på sig själv och oss andra i den stora fotografivärlden med ironiska ögon.
Resultatet är ett antal lektioner i hur man kan bli olika typer av fotograf i fyra steg.
Kul tycker jag.
Och träffande.
Se hela instruktionsboken här.

Stig T i mitt kök

Stig T Karlsson har lämnat oss.
Det är synd.

Stig T hade aldrig varit anställd. Han var"friilaaans". Det lät som en lätt försvenskning av det engelska ordet, med långa skånska vokaler och ett vackert lundensiskt r. Om du tittar på filmen så förstår du vad jag menar.

J

Jag träffade Stig T Karlsson en gång. På 80-talet. Vi var några som drev ett fotogalleri under FotografiCentrums flagg i Helsingborg, och det året skulle vi hålla i årsmötet. Tror jag. 

Hursomhelst kom Stig T ner. 

Med entourage.

Jo, jag lovar. En hoper jagvetintevad som liksom surrade runt honom. Frågade vad han tyckte om allt. Ville ha hans uppmärksanhet. 

Märkligt, tyckte jag. 

För Stig T själv verkade varken glad åt, eller störd av uppmärksamheten.

Han var en vänlig och uppmärksam liten man med den obligatoriska fotovästen på.

Hursomhelst så blev det en sen kväll och framåt morgonen var det bara han och jag som var vakna.

- Frukost?, frågade jag.

- Jo tack, svarade Stig T.

Men det var tidig söndag, inget öppet. Så det fick bli hemma hos mig. Vilket var en bit bort.

Väl där åt vi av vad som fanns hemma. 

Gott, sa min gäst. 

Vad vi pratade om där i köket kommer jag inte ihåg. Men jag tror att det blev mycket Skåne. Inte mycket fotografi. 

Men min gäst verkade trivas, så här utan hela sällskapet.

Stig T Karlsson ville alltid berätta om människorna. I norrland, Indien eller Sicilien, det kvittade var de fanns, människorna, deras historia var alltid i centrum.

Och det är därför som jag är så stolt över att ha den här bilden från FotografiCentrums jubileumspärm.