Göta kanal

Har ni sett introt till programmet om Göta Kanal på TV3 och undrat hur det kan vara gjort. Lite ryckiga bilder i ett modellandskap, typ. Kanske har de arbetat såhär. Vill du veta mer om detaljerna hur Nathan Kaso gjort, klicka här så länkas du till Vimeosidan. Där finns en massa kommentarsdialoger om tekniken.



"Toy Boats" is a short tilt-shift time-lapse video I shot over 3 days while staying in Sydney. The tilt-shift effect was created in Photoshop, compiled in LRTimelapse & After Effects and edited in Premiere Pro CS6.

I was fortunate enough to visit while the famous 'Sculpture by the Sea' exhibition was running along the Bondi to Bronte coastal walk. Other locations include Circular Quay, Sydney Tower Eye, Pylon Lookout, Camp Cove, Cahill Expressway Lookout and Observatory Park.

Equipment: Canon 5D Mark II with 17-40mm f/4L, 24-105mm f/4L and 70-300mm f/4.5-5.6 USM

Mer våtplåt.

Lars Dareberg tipsar om den här lilla filmen. Apropå mina skriverier om alternativa processer.

Mannen som älskar Egypten

Satt och tittade igenom bildbyrån VU's hemsida. De som representerar bl.a. Johan Bävman, Lars Tunbjörk och Pieter ten Hoopen. Stötte på fotografen Denis Dailleux. En fotograf som snöat in på Kairo. Gett ut ett par böcker om staden. Hittade det här inslaget. Det är på franska. Gå gärna in på hans hemsida också. Snyggt tycker jag.

Mr Pettersson

Per-Anders Pettersson är en av få svenska bildjournalister som slagit igenom internationellt. Numera baserad i Sydafrika gör han jobb för de stora magasinen. Försökte hitta någon film med honom men det här var allt. 23 sekunder från ett  jobb om le sapeurs i Kinshasa. Annars kan du kolla hans hemsida.

Gammalt och nytt

I USA har det blivit populärt att hålla på med riktigt gamla tekniker. Jag pratar våtplåt. Ett original som framkallas med de mest hiskeliga kemikalier. Sök bara på "tintype" på Youtube eller Vimeo. Här en liten film med en clou. Det är både Polaroid och våtplåtsteknik. Men filmad med en Iphone4S. Clash of technology!

Hänga en utställning.

När jag höll på med min utställning Tivoliliv skapade jag en blog om just det arbetet, The Tivoliliv Tour. Tanken var att berätta om tillblivelsen och att följa utställningen. Jag gjorde också ett antal mejlintervjuer med kända svenska och utländska fotografer om varför de gör utställningar. Men favoriten och Magnumfotografen Alec Soth glömde jag fråga. Sådan tur då att jag hittade den här filmen.

Det är intressant att se hur han våndas och gläds i processen med hängningen. Känner så väl igen det. Lärde mig mycket av att lyssna på kloka människor när jag skulle hänga. Det är skillnad att sitta vid datorn och göra urval och att stå där med tomma väggar i en utställningslokal och en massa bilder.

 Nu i januari ska jag ha den sista utställningen med Tivoliliv på Frölunda Kulturhus. Det kommer att bli den allra bästa.

Hemmabygge!

Det har funnits möjlighet att bygga sin egen storformatskamera i många år. Men det verkat inte Kevin Kadooka nöja sig med. Se själv.

Visingsö

Vi har en faster på Visingsö så det blir besök där några gånger om året. Och lite vandringar med kameran.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer Chris Anderson

Ett litet bonusklipp om Chris Anderson som jag skrev om häromsistens. Det är uppenbart att den mannen inte helt släppt lusten att resa ut i konflikthärdar igen.



Vem är fotograf?

Trodde först att det här var en film som skulle ställa en av de frågor som ibland sysselsätter min hjärna. Vem har rätt att kalla sig fotograf? Inte minst som professionell fotograf är det en viktig fråga att ställa sig. Det handlar ju om levebrödet. Då är det svårt att se kreti o pleti springa runt med mobiler, plastkameror och samma kameror som undertecknad, för att sedan lägga ut resultatet på nätet, Gratis! Vad motiverar då en bildköpare att betala dyr timpenning? Inget. Och det gör de alltmer sällan. Inte den typen av kund som i många år var mitt levebröd. Mindre företag, institutioner, föreningar, organisationer. Alla klassiska fördkrokar för den lilla lokala frilansen.
"- Eva i vaktmästeriet eller Knut på lagret tar ju så bra bilder. Använd henne/honom. Eller ta den där bilden på nätet. Vad kostade den? En dollar, det är väl en 7-8 spänn?"
Och det funkar ju. Visst, inte hundra exponerat eller rätt i färgerna, men man ser ju vad det föreställer!

Det är då man vill hoppa av. Jag kunde till slut inte uppbåda energi att motivera kunder att tänka kvalité. Och räckte själv inte till för att nå de högre höjder där de mer prestigefyllda jobben fanns. Där det fortfarande är självklart att anlita en fotograf.

Så jag lade av. Tjänar mitt levebröd på annat. Tar mina egna bilder. Och blir lite gubbigt purken när jag ser en sådan här film där alla e så bekymmersfria, begåvade, kreativa, unga, inte ett problem i världen. Kan de leva på det där? De verkar ju ha så roligt.