När man dammsuger sina fotoböcker...

...kommer minnena. Jag har samlat fotoböcker sedan 80-talet. Långt innan internet. 

Att överhuvudtaget hitta dem var en bedrift. För mig blev Köpenhamn en plats för fynd. Amsterdam likaså. Och att fynda innebar alltså inte billigt. 

Så när jag nu sitter och dammsuger och packar mina böcker inför dem stundande flytten kommer jag nästan ihåg var ja hittat varje bok. 

En resa o tid och platser.

Fast ännu roligare blir det att packa upp dem sedan. 

Self

Så kom då första mejlet.
Det där som berättar lite mer.
Om vad som gäller för oss utställare på Uppsala Fotofestival.

Jo, för det är det som är nästa anhalt för min herbarium-utställning.
Temat är Self.
Själv, jag, mitt.......
Och mina gamla, digitaliserade växter hör dit hur?

Jo, här kommer den andra halvan av projektet in.
Historien om Anne-Marie Peterson som gjorde herbariet 1931.
Jag har fått hjälp med att forska lite och kommit fram till att historien slutar med henne.
Inga barn. Inga syskon. Inga kusiner eller bryllingar.
Ingen.
Och då infinner sig frågan i denna självfixeringens tid.
Vad blir det kvar efter en människa när ingen finns kvar att berätta?

Jag har åkt till Alafors med ett par gamla kameror.
Fotograferat hennes skola.
Väveriet där hennes pappa arbetade.
Ängarna.
Ån som rinner förbi.
Försökt att koppla vår tid med Anne-Maries 30-tal.

Kom till Uppsala den 24-27 september så får ni se hur det går.

En entusiastisk man

Ted Forbes heter en entusiastisk man. Vare sig det handlar om gamla kameror, fotokonstvärlden, kända och okända fotografer, praktisk fotografi eller bild i största allmänhet så verkar han brinna.
Det är fint.
Hans forum är kanalen The Art of Photography på Youtube.
Att se hans nuna glatt hälsa välkommen på det där så käcka, typiskt amerikanska sättet får mig att bli förväntansfull. Det är sällan så väldigt häftigt. Och många gånger ämnen och fakta som jag redan känner till.
Men den där entusiasmen.

Att hänga en utställning

Jag har ett lite speciellt intresse för utställningar.
Tycker att det är intressant när bilder ska interagera med en lokal.
Det är så mycket att ta ställning till. Ljuset, storleken, tillgängligheten, antalet rum.
När jag skulle göra min förra utställning "Tivoliliv" skapade jag en speciell blog för den, där jag bland annat intervjuade kända fotografer om deras tankar kring att ställa ut.
Anders Petersen, Vee Speers, Jens Olof Lasthein, Ed Burtynsky var bland de som svarade.

Och nu har jag gjort en liten, och min första, timelapsfilm från när jag hänger min senaste utställning. Det är på Botaniska Trädgården här i Göteborg, och rummet är underbart stort och ljust. Men själva utställningen fick bara hänga på en vägg plus några småytor.
Så jag grunnade och skissade.
Gjorde en skalenlig bild i Photoshop med lika skalenliga bilder.
Bara att flytta runt

Letade efter en rytm och ett flöde.
Det blev version 4.

Och så kom dagen D.
Bara att hänga upp.
Typ.

Exhibition up from Per-Olof Stoltz on Vimeo.

Peter Anderson, NME

Har aldrig hört talas om karln, men med den skotskan och den mörkrumstekniken är det svårt att inte bli imponerad. Du hittar en liten artikel om honom här.

Wagner

Lite film. Om film.

jkfvsdlvbsdoivjsdlvbsd

Kastanjeblom

Kanske är det en konsekvens av att jag nu är i slutspurten av min herbarium utställning, men plötsligt insåg jag häromdagen att jag gillar kastanjeblommor.
Se där vad vidgade horisonter kan leda till!

 

PTSD - när kriget dödar därhemma

En film om ett projekt för att motverka självmord bland före detta soldater.
Krigsfotografen David Guttenfelder anlitades.
Det är hjärtskärande, framförallt när man går in på projektets hemsida Mission 22 och läser om de olika ödena.



    

Samtidigt, varför måste det krigas så förbannat?
Utan krig, inga soldater.
Inga soldater som dör, varken på slagfältet eller hemma.
Hur svårt kan det vara?

Kallotypi/xerography.