Mark gillar Gerry

Ramlade, via Facebook såklart, in på Magnumfotografen Mark Powers blog. Där fanns ett inlägg som är en veritabel hyllning till vår Gerry Johansson.
Kul. Du hittar det här.

Magnum at commercial work.

Magnum har genom historien konstant haft problem med ekonomin. Det har skrivits massor om det. Här en film om ett stort projekt för en konsultfirma. 5 Magnumfotografer på 10 ställen i världen, bland annat Stockholm.
Det måste gå bra i konsultvärlden.
Och så hoppas jag att det kan Magnum att leva ett tag till.

Så tokigt

Har varit inne på siten "Vintage camera style" igen. Den med bilder på en massa människor som fotograferar. Med gamla kameror. Ibland inställer sig frågan "hur tänkte de här?"

 

Och till sist, Diane Arbus. Med den här utrustningen var hon ju helt enkelt tvungen att få kontakt med sina motiv. Ingen smygfotografering här.

 

I betraktarens ögon

Häromdagen satt jag jag och funderade.
På vad man vet om en bild. När, var  och på vad/vem den är tagen.
Som den här bilden.

Om någon nu inte vet ett smack om mig och var jag tar många av mina bilder så finns det inte så många ledtrådar.
Bussar, sol, lite naivt mönster i nederkanten och en man. Vad betraktaren i övrigt upplever ligger helt hos den själv.
Jag å andra sidan ser en hängig busschaufför i väntan på att köra nästa tur från Frölunda Torg. Såklart.
Och har gillat bilden just därför.
Lite "fångad vardagsmelankoli" hos en yrkeschaufför. Trodde jag.
Tills att jag insåg att "Jorge i Barcelona" ser en man reflekterad i en bussruta, punkt.
Hoppas han gillar bilden ändå.

Sedan har vi de där bilderna som är lika gåtfulla och förbryllande för mig som för andra.

 

Den här tog jag på semestern i Barbate, en liten stad i södra Andalusien.

Förmiddagspromenad genom lite sömniga, avsides kvarter och ser grafittin. Ingen aning om varför den är där och varför just en isbjörn. Kanske betyder det något, kanske någon bara ville göra sig lustig i 35 graders värme.

Och mannen i rosa råkade passera när jag stod där med lyft kamera. Tryckte på instinkt. Den enda fotgängaren på den gatan just då. Klick.

En bild lika full av frågetecken för mig som för alla andra.

Till sist.
Manipulationen.

Järntorget, Göteborg. Liten parkering med några imponerande motorcyklar. Från vänster kommer en välklädd man från sin Mercedes. Placerar mig strategiskt, väntar in, lutar kameran och tar bilden.
En snobbigt klädd man som parkerat sin motorcykel.
Alltså inte någon Photoshopmanipulation utan bara den gamla möjligheten att ljuga om en händelse genom att välja beskärning. Urval.
Till och med Jorge köper upplägget.

Det här är ju inga nya sanningar. All bildkonst har alltid varit tvungen att relatera till betraktaren. Vad du vill att hen ska se. Uppfatta. Förstå.
Och vad den egentligen upplever.

P. Turnley

Peter Turnley har efter ett liv inom kris- och krigsfotografin, börjat fotografera sitt Paris. Lite charmigt på nått sätt. Särskilt gillar jag hur han beskriver det som ett utbyte av kärlek när fotograf möter motiv.

En bild!

Tror det kan börja lossna snart. Tog nästan en bild häromdagen. Det finns hopp.

Känna pepp

Hur kommer man igång?

Lyfter sig.

Ett hyfsat fotoboksbibliotek brukar funka för mig ibland.
Eller att läsa lite bloggar.
Se några bra hemsidor.

Men ibland vill det sig inte ändå.
Som nu.

Har släpat med mig kameran.
Orkar inte ens leta bilder.
Och inte ser jag dem heller.





Har istället hamnat i den där Tradera, Blocket, Köp&Sälj svackan. Kanske något nytt/begagnat?
Har inte råd.
Egentligen.
Men ändå.

En 28:a. Eller varför inte testa att köpa en bagagnad liten kamera? En GF-1:a. De är billiga nu. Fast gamla. Tekniken alltså. Eller något riktigt gammalt. En Kodaksökare med parallaxkorr. Snygg.
Eller den där Voigtländer Bessa RF som precis kom upp på Tradera. Alltid gillat Voigtländer. Vackra kameror. Vackert namn.

 

 

Sådär håller jag på. Roar mig med att låtsashandla. Patetiskt eller hur.

 

Det är ju inte prylar jag behöver.

Det är inspiration. Lust till att ta bilder. Skapa.

 

Känna pepp.

På med Timbuktu!

Dansa kanske ska få igång mig!!

En gammal Minolta

Abecita

 

Så är semestern slut för denna gången. Alldeles för kort, såklart.

Det blev inte mycket fotograferat och det var inte meningen heller. För många kroppsliga och själsliga batterier som behövde laddas för att ha tid med det.

Men några kort blev det som nog kommer att dyka upp framöver.

Ett par ser du här.

 

 

 

Tyvärr har inte bildlusten kommit tillbaka nu heller.

Den där drivande lusten vill inte infinna sig. Lite trist.

 

Så jag bjuder på en ny utställning. I Borås.

 

Fick en här lilla filmen som inbjudan på FB. Vår just nu tyngsta stjärna på den internationella bildjournalistiska himlen, Per-Anders Pettersson, ställer ut på Abecita Konstmuseum. Ska verkligen försöka ta mig tid att se den. Kanske det kan få igång mig.



 

.

Semester

Efter att ha arbetat dubbelt hela sommaren tar jag en välbehövd semester.
Utan internet.
Hörs om några veckor.