Mr Erwitt

Några filmer om Elliott Erwitt, "den rolige fotografen". Som jag hört någonstans inte alls är särskilt rolig.
Men bilderna!

 

 

 

 

 

 

Crowdfunding

Det här med att finansiera ett eget projekt har blivit så mycket roligare tycker jag. Nu när crowdfunding blivit så stort. Emphasis och Kickstarter är två av de största sidorna för fotoprojekt. Emphasis med bildjournalistik som inriktning.
Otroligt vilka projekt som det söks pengar till. Allt från djupa dokumentationer till en resa där "jag hade tänkt ta lite bilder".
En sida som heter indiegogo har många ansökningar till hjälp med att köpa ny utrustning efter att fotografen blivit bestulen. Jag undrar jag....
Där hittade jag också det första exemplet nedan.
För det är en annan sida av fenomenet, att sitta och lyssna och inspireras av alla dessa eldsjälar som sååå gärna vill få sin historia i hamn.



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Försöker komma ihåg

Ibland är det som om jag aldrig tagit en bild. Nästan desperat försöker jag känna efter. Försöker hitta rätt. Komma ihåg.
Men inte idag. Inte nu. Det är sommar, allt är så förbannat vackert och bra. Och jag tar bilder på det. Visst. Men jag tröttnar på dom i samma ögonblick som jag ser dem på displayen.
Det är kanske en bra sak. Håller jag på att komma vidare.
Hoppas kan man ju alltid.

Reza

Reza är en fotogaf som jag alltid beundrat för hans värme och känslighet. På URplay kan man nu se n liten film där han berättar om sin favoritbild. På samma sida hittar du en serie med andra fotografer som berättar om sina favoritbilder. Och vidare om sin fotografi utifrån den bilden.
Sedan tar du dig en titt på det här NGS klippet.

 

 

 

Fuskar lite

I mitt förra inlägg beskrev jag lite av min syn på stilleben. Och skrev att jag inte är helt bekväm med att göra dem. Men det innebär inte att jag inte försöker.
Under tre-fyra år har jag fotograferat "glömd frukt och grönt". Bilder på bitar av, eller ibland hela, frukter och grönsaker som blivit glömda eller över. Många gånger har de torkat ihop. Och så har jag roat mig med att gå nära med ett macroobjektiv. 
Jag ser det som en krokiövning. Slipa form- och ljussinnet. Och ha lite kul.

 

 

 



 

 

 

 

 

 

Still life Letinsky

Stilleben är en genre som periodvis fascinerar mig. Precis som landskaps- och naturfotografering har de en dimension som jag intuitivt kan attraheras av när det är bra, men som jag själv aldrig känner mig bekväm med att fotografera.
Det blir alltid så krystat.
Jag tror att man måste vara " i ämnet" för att kunna göra bra bilder. Egentligen kan det vara så att själva genrén som sådan är ointressant om man vill få ut sin personlighet. Styrkan kommer ändå att synas i uttrycket. Och det är viktigare att hitta vägen till det uttrycket.

Alla dessa tankar för att jag trillade över den här fotografen: Laura Letinsky.

 

 

 

Sommar på vår ö....

Sommaren tar sig. Sol, värme, dåsighet. Jobbar i stort sett hela sommaren. Måste ju ändå sköta pensionatet, så varför ta semester för att göra det?
Fotografin går också lite på tomgång. Det blir inte många bilder tagna.

 

Men någonstans börjar det gro.
Tankar.
Att ta tag i några projekt som legat still.

Ett har bara varit på skapakontakterstadiet. En sorts research. Hitta personer som känner personer som kanske kan ställa upp. Som känner någon annan som också/istället kan ställa upp för att sedan ändra sig och.......... Typ.

Och så mina pendlarbilder, Årskort. Börjar fundera på om det kan bli något större än bara skott i farten. Känner att detta med pendling nog är något som karaktäriserar ett samhälle, samtidigt som det är ett fenomen runt hela världen.
Kan man skildra ett samhälle utifrån dess pendlare?

Och ny hemsida på gång. Med hela familjens hjälp. En sida helt ägnad åt min fotografi. Just nu.
Ingen att imponera på.
Inget att sälja.
Bara min historia och bilder.

Mer Rankin

De båda dokumentärerna av och med Rankin gjorde mig lite nyfiken på honom. Som han säger i en av filmerna så har han gjort succé som mode-, reklam- och porträttfotograf, men hade sitt hjärta från början i det dokumentära. Väl inne på hans hemsida, eller snarare hans produktionsbolags, så är det ingen hejd på vad den mannen gör och har gjort. Och det mesta är väldigt långt från de bilder och fotografer som han presenterar i de båda dokumentärerna. Hur kan man leva med en sådan längtan och aldrig ge sig själv chansen? Klarsynthet eller feghet. Kanske för stora krav på sig själv.

På hemsidan fanns bland annat den här timmeslånga dokumentären om hur han återskapar ett antal kända Hollywoodporträtt. Lite av en historisk vinkel på det han själv gjort en karriär av.

Åka båt.

Egentligen är det här bara ett sätt att visa lite nya bilder. Blir så lätt en massa videotips numera.
Men i tisdags åkte jag som sagt båt.
Stor båt.
Till Danmark.
Med jobbet.
Så det blev några knäpp när det fanns tid.

2 timmar med Rankin, när det ändå regnar

Regnar det?
Då har du tid att se två fantastiska dokumentärer av och med modefotografen Rankin. Om bildjournalistik. Först Sydafrika sedan Life magazine.