Still life Letinsky

Stilleben är en genre som periodvis fascinerar mig. Precis som landskaps- och naturfotografering har de en dimension som jag intuitivt kan attraheras av när det är bra, men som jag själv aldrig känner mig bekväm med att fotografera.
Det blir alltid så krystat.
Jag tror att man måste vara " i ämnet" för att kunna göra bra bilder. Egentligen kan det vara så att själva genrén som sådan är ointressant om man vill få ut sin personlighet. Styrkan kommer ändå att synas i uttrycket. Och det är viktigare att hitta vägen till det uttrycket.

Alla dessa tankar för att jag trillade över den här fotografen: Laura Letinsky.

 

 

 

Sommar på vår ö....

Sommaren tar sig. Sol, värme, dåsighet. Jobbar i stort sett hela sommaren. Måste ju ändå sköta pensionatet, så varför ta semester för att göra det?
Fotografin går också lite på tomgång. Det blir inte många bilder tagna.

 

Men någonstans börjar det gro.
Tankar.
Att ta tag i några projekt som legat still.

Ett har bara varit på skapakontakterstadiet. En sorts research. Hitta personer som känner personer som kanske kan ställa upp. Som känner någon annan som också/istället kan ställa upp för att sedan ändra sig och.......... Typ.

Och så mina pendlarbilder, Årskort. Börjar fundera på om det kan bli något större än bara skott i farten. Känner att detta med pendling nog är något som karaktäriserar ett samhälle, samtidigt som det är ett fenomen runt hela världen.
Kan man skildra ett samhälle utifrån dess pendlare?

Och ny hemsida på gång. Med hela familjens hjälp. En sida helt ägnad åt min fotografi. Just nu.
Ingen att imponera på.
Inget att sälja.
Bara min historia och bilder.

Mer Rankin

De båda dokumentärerna av och med Rankin gjorde mig lite nyfiken på honom. Som han säger i en av filmerna så har han gjort succé som mode-, reklam- och porträttfotograf, men hade sitt hjärta från början i det dokumentära. Väl inne på hans hemsida, eller snarare hans produktionsbolags, så är det ingen hejd på vad den mannen gör och har gjort. Och det mesta är väldigt långt från de bilder och fotografer som han presenterar i de båda dokumentärerna. Hur kan man leva med en sådan längtan och aldrig ge sig själv chansen? Klarsynthet eller feghet. Kanske för stora krav på sig själv.

På hemsidan fanns bland annat den här timmeslånga dokumentären om hur han återskapar ett antal kända Hollywoodporträtt. Lite av en historisk vinkel på det han själv gjort en karriär av.

Åka båt.

Egentligen är det här bara ett sätt att visa lite nya bilder. Blir så lätt en massa videotips numera.
Men i tisdags åkte jag som sagt båt.
Stor båt.
Till Danmark.
Med jobbet.
Så det blev några knäpp när det fanns tid.

2 timmar med Rankin, när det ändå regnar

Regnar det?
Då har du tid att se två fantastiska dokumentärer av och med modefotografen Rankin. Om bildjournalistik. Först Sydafrika sedan Life magazine.
 



 

 

 

 

 

Viktigt!! Fotografering tillåten!

Svenska Fotografers Förbund uppmanar sina medlemmar, och andra, att gå ut på gator och torg imorgon den 1/7 och fotografera. Som en protest mot den nya fotolagen. Det är ju fint.
Att många fotografer går ut och fotograferar.
Och att SFF gör en aktion och märks.

Men så är det det här med varför. På SFF Facebooksida med uppropet står det så här:
 

"Måndagen den 1 juli uppmanar Svenska fotografers förbund alla våra medlemmar att ta med kameran ut på gator och torg och ta massor av bilder.

Fotografer kränker inte med sina kameror.

Däremot bidrar de till att vår samtid dokumenteras, att angelägna bilder visas i alla tänkbara sammanhang och att vårt gemensamma visuella språk hålls levande.
...
Svenska fotografers förbund tror på yttrandefrihet!

VI SES PÅ STAN!

Hälsningar
Lotta Schwarz
Ordförande Svenska fotografers förbund"

 

Och det är ju klart. Solklart.
Men är det vad lagen handlar om? Jag vet inte exakt men om jag förstått det rätt handlar den om fotografering i en mycket privat miljö. Delar av ditt hem t.ex. där du kan uppleva dig extra utsatt. Genom badrumsfönstret. Här ett inlägg på sidan av juristen Mark Klamberg:

"Ni uppmanar era medlemmar "att ta med kameran ut på gator och torg och ta massor av bilder." Är det seriöst? I ett tidigare förslag kunde kränkande fotografering på allmän plats vara kriminellt, det kritiserades (bl.a. av mig) och denna del av förslaget försvann.

Det som nu kriminaliseras är olovlig fotografering när man befinner sig i privata utrymmen som toalett eller omklädningsrum, men även detta kan vara lagligt om det sker exempelvis för journalistiska ändamål. I lagtexten står följande:

"Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år....
Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.""

 

'

 

Läser man det så kanske aktionen skjuter över målet. Eller?

 

Fast vi vill ju inte ha det som i Frankrike, där all avbildning av personer i det offentliga rummet bara kan ske med den avbildades medgivande. 

Hämmande.

Skrämmande.

 

Så jag ska ut och ta lite kort imorgon. Gör min insats på Styrsö. Såklart.

Så att alla vänjer sig vid att jag tar bilder på gator och torg om inget annat.

 

 

Landskap i kvadrat.

En av mina första utställningsupplevelser var en landskapsfotograf.
Faktiskt.

Fay Goodwin. Svartvitt. Kvadratiskt.

Jag kommer ihåg att jag blev helt förtrollad av kopiorna. Och kompositionerna.
Köpte till och med en liten bok.
För mig var då, och är till viss del fortfarande, landskap mest en kuliss.
En plats där BILDEN ska ta sin plats. Dramat tar sin början. Fylls med människor.

Men Fay's bilder hade redan ett drama. Väldigt sällan som jag känner det så.
Antingen är det för blankt och ointressant. Eller så har fotografen skruvat upp allt så in i helvete med teknik och annat att jag bara blir matt.
Men inte Fay.
Lite som hos Gerry Johansson.
Bilder där något kommer att ske. Eller har skett.
Eller?








En liten film hittade jag också.

Att ta farväl!

Sydsvenskan skär ner sin bildredaktion med hälften. Över en natt. Tråkigt.
För att manifestera detta gjorde de denna bilden.
På en lunchrast.

Chicago Sun-Times sade upp hela sin bildredaktion. Bara sådär, typ. Stort ramaskri inom den amerikanska pressfotokåren. CNN gav en fotograferna i uppdrag att porträttera alla fotograferna. De fick alla hålla något som varit betydelsefullt för deras karriär. Kolla här!

Mad Man

Colors, Mollison, Dadaab