Larry Towell

Larry Towell är i mina ögon en lika motsägelsefull som självklar person. Medlem av Magnum, har fotograferat i mellanöstern och sydamerika men samtidigt alltid dokumenterat sin familj. Hans mästerstycke i mina ögon är boken "The Mennonites", om en religiös minoritet  USA. Ja, och så är han musiker. Såklart.

The Mennonites from Larry Towell on Vimeo.

Stories 1

I took the backseat, my wife and daughter in front. They where chatting along, I slowly doozed of. Then came that curve.

There must be more. More than the darkness, these walls. But this I never expected.

 

 

 

I'm not a sailor, I know. I prefer cars or balloons. But he made it hard to resist.

 



Stor kamera, stora planer, stort, stort, stort.....

Dennis Manarchy är en fotograf med stora resurser. Och höga mål.

Channel 4

2008 hade brittiska Channel 4 en sorts fotograftävling som hette "Picture this". Ingen aning om hur den var, har inte lyckats se något avsnitt, men det gjordes 4 korta filmer som presenterade mentorer och domare. Och de filmerna är intressanta.



Frederike Helwig | PictureThis from Field Studies



Jonathan Olley | PictureThis from Field Studies



Joy Gregory | PictureThis from Field Studies



Martin Parr | PictureThis from Field Studies

Att ta ett porträtt

Det har fastnat i huvudet, "att ta ett porträtt". Vet inte riktigt varför, eller jo kanske. Var på Konstmuseet här i Göteborg och hamnade i en av mina favorithörnor. Hjalmar Gabrielsons samling med självporträtt.





64 självporträtt av en lång rad kända konstnärer, bland andra Kurt Schwitters, Käthe Kollwitz, och Isaac Grünewald. Dessa män och kvinnor som lagt ner tid på att avbilda sig själv har alltid fascinerat mig. Lite skillnad på dagens Facebookporträtt.



Arvid Fougstedt



Käthe Kollwitz

Hursomhelst så gjorde jag ett par försök. Och trots att det var jag själv som tog bilderna, med mobilen på armlängds avstånd, kände jag mig.....utsatt. Utlämnad. En ny känsla. Hur är det då att bli utsatt för detta av någon annan? Som mig.

På Fotosidan drog jag igång en tråd om vad som kan visas i ett porträtt. Men vi diskuterade aldrig ansvaret.

Jag går på om att fånga en personlighet, inte låta motivet bestämma.

Hur är det att hamna i det? Själv har jag oerhört svårt för när någon dissar ett porträtt som jag tagit för att "mitt hår ser ju inte klokt ut" eller "den där slipsen gör sig ju inte på bild". Vad har jag för rätt att då hävda att det är en bra bild av den personen? Bara för att det är min bild av en personen. 

Men jo, lite rätt har jag nog. Personen har ju faktiskt gett mig mandat att avbilda hen. På mitt sätt. Ett förtroende. Som jag naturligtvis måste ta på allvar. 



Foto: Anna HejdenbergStoltz



  

Danny hits the streets

När jag började fotografera var en "häftig" effekt att i mörker sätta slutaren på B och tända ett tomtebloss. Sedan gjorde man mönster. Kul.
Här en uppdaterad version.
Typ 10.0.

 

 

(Danny? Då följer du nog inte Melodifestivalen. Förra året hade en av artisterna, Danny, en sådan här dräkt och när han sjöng och dansade så......  Äh, kolla den här videon. Den är 100 gånger häftigare.)

Strindberg

Var på Hasselblad Center/Göteborgs konstmuseum i helgen. Hade siktet inställt på Paul Graham. Och det var väl bra. Eller? Jo, bilderna från 1981 tagna utmed A1 är underbara. Men förra årets dip- och triptyker från New York kändes mer som manér. Fast det var coolt med så lågt hängda bilder i stort format.
Nä, besökets stora behållning blev utställningen om Bildkonstnären August Strindberg. En sådan energi. Allt från de noggrant arrangerade familjebilderna till exprimenten med t.ex. fotografier utan kamera. Inget stoppade tydligen den mannen när han väl kom igång.

Visst är resultatet inte alltid så fantastiskt. Det är inte det. Utan denna energi, vetgirighet och lust att söka ett uttryck. Måste man ha ett objektiv? Är inte glaslinserna i vägen för bilden? Eller varför ha kamera överhuvudtaget? Bort med den! Hålkamera eller filmkasseten riktad direkt mot himlavalvet. Tjohoo!

Sedan är det som alltid kul att se hur fåfängan och självbilden var central. Inga oöverlagda vinklar här.



Bild på papper?

Fick lust att se mina bilder på papper. Trött på dessa filer. Digitala återgivningar. Vill ha något konkret. Yta, lyster, skärpa, struktur. Så jag har satt igång. Och visst är det en njutning att ha. Pappersbilder.
Men till vad? A3 i högar, i lådor som ska förvaras, tar plats. Vem mer ska se dem? Kommer någon mer att se dem? Mina pappersbilder.

Magnum i "Kodaktown"

Tio Magnumfotografer gör Rochester, Kodak's födelsestad, i samband med byråns projekt "Looking for America". Kolla här

Mer kändisar som plåtar