10 nya

Mia Klintewall på Galleri Kontrast tipsade om det här. En av alla dessa boklistor. Men det är lite spännande att se vad som görs. Både fotografiskt och designmässigt. Det dyker hela tiden upp böcker som är samlingar, som är affischer, som är kontaktkartor. Gränserna sprängs, typ.
Här ett par exempel. Först den oefterhärmliga David Alan Harvey.





Sedan Alec Soth's senaste bok om män som dragit sig undan världen. Varje bok har en annan, unik bok som "omslag". Var får de allt ifrån?




Alec Soth är också inblandad i Magnums bok/box "Postcards from America"

Det handlar om historien.......

Jag har klankat ner på de som försöker testa gamla tekniker. Sagt att de bara tar konstiga bilder för det konstigas skull.
Jag har försökt närma mig berättandets kärna.
Jag hittade det här. Det är det här som jag menar med att ha ett mål med en teknik, samtidigt som den inte är det enda fotografin handlar om. Fast det är ju inte fel om kameran/bilen i sig drar till sig folk. När det är människor man vill möta.

Måste berätta.....

Mycket av min fotografi har handlat om att berätta en historia. Oftast någon annans. På senare tid kanske mer min egen. Men vad är det som gör att vissa av oss Måste berätta. Tänker inte bara på oss fotografer, det gäller nog många skribenter också. Och kanske andra konstnärliga utövare. Tanken kom när jag såg en intervju med Loise Boije af Gennäs på TV. Hon berättade om sin senaste bok, såklart, där hon skriver om vänskap. Hade upptäckt hur speciell den typen relation är. Och måste berätta. Skriva en bok. Varför var det den naturliga reaktionen? Varför räcker det inte för vissa av oss med att konstatera faktum, glädja oss åt insikten, kanske ändra oss? Och gå vidare med våra liv.
Jag vill tro att vi helt enkelt är historieberättare. I rakt nedstigande led från lägereldarnas skalder. Fast tekniken har gett oss kameror och datorer. Men annars undrar jag om så mycket mer har hänt. För en historia är ju alltid värd att berättas.

 

Varde ljus. Och färg.

Är inne i en period då jag  fascineras av ljus och färg. Kan sitta eller gå omkring och helt drunkna i det när andan faller på. Känner att det liksom är en så stor del av vad fotografi handlar om. En del som jag kanske inte alltid brytt mig så mycket om. Annat än ur ett rent yrkesmässigt perspektiv. Det här är något annat. Ett frossande i upplevelsen.

Nackhåret på min fru när hon kör bil. Ett rött paraply som passerar en blå ljusinstallation. Eller det magiska blandljuset vid min grind ute på Styrsö en sen sommarkväll. Skulle bara ut med soporna. Rusade in efter kameran. Blev kvar där tills ljuset försvann.

Dagen efter hade jag vägarna förbi Mölndals bussstation. De har färgade glasväggar.

En bild om dagen.

Ibland är det som förgjort att få tagit några bilder. Jag menar Bilder. Egna som inte är beställda eller ska bekräfta någon annan. Det var likadant när fotografin var mitt levebröd. All energi gick åt till att tillfredställa andra. Idag jobbar jag med annat än fotografi. Det blir inte fler bilder tagna nu. Det känns som om jag stjäl minuter med bilder här och där. För kameran är med. Oftast. Men det känns hela tiden som om bilderna inte blir tillräckligt bra när man klämmer in dem så här.

Kommer ihåg ett par exempel på personer som tagit tag i det här. Den första är bara en historia som jag hörde för många år sedan. Vet inget namn eller så, men det var en fotograf som bestämde sig för att ta EN bra bild om dagen. Inte ge sig förrän det kändes så. Märk väl att det här var på filmtiden, så det fanns ingen display att kolla på. Han fick gå på känslan. 365 bra bilder på ett år. Minst. Det blev början på en framgångsrik bildbyråkarriär. Jo, det var på den tiden man kunde ha en sådan också.

Det andra exemplet är mer dokumenterat. Jim Brandenburg är en av dessa amerikanska naturfotografer som rest jorden runt för främst Den lilla gula. Men i mitten på 90-talet fanns det ingen kraft kvar. Han bestämde sig för att dra sig tillbaka till sitt hus i skogarna mot kanadensiska gränsen. Där föddes idén att utmana sig sig själv och sin fotografiska själ. Han bestämde sig för att ta en, endast en, exponering varje dag. Under 90 dagar. På film. Resultatet blev boken Chased by the light. Och ett av få naturreportage i Den gula som jag gillat och sparat (någonstans i en låda). Boken verkar ha tryckts om, men vill du se bilderna nu, gå in på hans hemsida och kolla.

Göta kanal

Har ni sett introt till programmet om Göta Kanal på TV3 och undrat hur det kan vara gjort. Lite ryckiga bilder i ett modellandskap, typ. Kanske har de arbetat såhär. Vill du veta mer om detaljerna hur Nathan Kaso gjort, klicka här så länkas du till Vimeosidan. Där finns en massa kommentarsdialoger om tekniken.



"Toy Boats" is a short tilt-shift time-lapse video I shot over 3 days while staying in Sydney. The tilt-shift effect was created in Photoshop, compiled in LRTimelapse & After Effects and edited in Premiere Pro CS6.

I was fortunate enough to visit while the famous 'Sculpture by the Sea' exhibition was running along the Bondi to Bronte coastal walk. Other locations include Circular Quay, Sydney Tower Eye, Pylon Lookout, Camp Cove, Cahill Expressway Lookout and Observatory Park.

Equipment: Canon 5D Mark II with 17-40mm f/4L, 24-105mm f/4L and 70-300mm f/4.5-5.6 USM

Mer våtplåt.

Lars Dareberg tipsar om den här lilla filmen. Apropå mina skriverier om alternativa processer.

Mannen som älskar Egypten

Satt och tittade igenom bildbyrån VU's hemsida. De som representerar bl.a. Johan Bävman, Lars Tunbjörk och Pieter ten Hoopen. Stötte på fotografen Denis Dailleux. En fotograf som snöat in på Kairo. Gett ut ett par böcker om staden. Hittade det här inslaget. Det är på franska. Gå gärna in på hans hemsida också. Snyggt tycker jag.

Mr Pettersson

Per-Anders Pettersson är en av få svenska bildjournalister som slagit igenom internationellt. Numera baserad i Sydafrika gör han jobb för de stora magasinen. Försökte hitta någon film med honom men det här var allt. 23 sekunder från ett  jobb om le sapeurs i Kinshasa. Annars kan du kolla hans hemsida.

Gammalt och nytt

I USA har det blivit populärt att hålla på med riktigt gamla tekniker. Jag pratar våtplåt. Ett original som framkallas med de mest hiskeliga kemikalier. Sök bara på "tintype" på Youtube eller Vimeo. Här en liten film med en clou. Det är både Polaroid och våtplåtsteknik. Men filmad med en Iphone4S. Clash of technology!