Sista inlägget

Nu lägger jag ner bloggandet. Mina funderingar och bilder hamnar numera i Facebook eller på Instagram. Fler som läser, mer respons.
Men det har varit kul att ha ett forum där jag kunnat visa på det som jag tycker om inom fotografi. Gnälla lite, stila lite. Men framför allt bjuda på de guldkorn som jag hittat ibland.
Au revoir!!

Sharpness is.....

Har varit i Dublin o Paris med XA.
Befriande.

 

Noriko Hayashi

Syd Korea- reklam via fotografer.

För något år sedan hittade jag några program på en Youtube-kanal som heter Arirang. Det var kända fotografer som Alex Webb  och David Alan Harvey som guidades runt i särskilda miljöer, fotograferade och berättade för kamera hur spännande och fantastiskt det var.
Märkligt men antagligen lönsamt.
Nu hittade jag några till. Verkar finnas både en andra och tredje säsong med fler fotografer. Här är några av dem.

Hallå!

Lite märkligt det här med sociala medier.
Och användbart.

Har precis börjat med mitt senaste projekt, när en lokal tidning hör av sig.

"- Vi har hört och sett att du ska fotografera i Rydebäck. Får vi skriva om det?!"

Klart ni får.

SFMOMA

Förra inläggets klipp om Robert Frank kom från en liten guldgruva som jag nyligen hittade, nämligen San Fransisco Museum of Modern Art, SFMOMA. På deras , ganska tröga, hemsida hittar man en massa små filmer där konstnärer presenteras och intervjuas om sina verk och konstnärskap. Och förutom att det alltid är intressant att höra och se kreativa människor berätta, så är det intressant att många av dessa är fotografer.
Så ta och bli inspirerad nu när hösten glider in.
(Förresten, klicka på SFMOMA länken så kan du se filmerna i helskärm. Jag upptäckte att filmerna som jag lagt här på bloggen inte går att förstora.)

Mr Frank om "The Americans"

Det har kommit en stor dokumentärfilm om Robert Frank.
Men för oss som ännu inte kunnat se den, finns den här kortisen från MOMA där han berättar lite om sitt mästerepos The Americans.
Spännande för alla oss som en gång i tiden lärde oss älska ögonblicket, och var på väg från de franska mästarnas exakthet till det vilda i Frank och Winogrand.

Rydebäck 1.0

Här står Lars-Erik och rakar sig i sin trädgård. Han brukar göra det ibland, men oftast sitter han då ner på en stol. Men den här dagen kände han för att ställa sig upp. När vi träffades den där dagen i Rydebäck såg jag honom inte först. Jag hörde honom. En blandning av ett nynnande ljud och något annat. Först när jag kom fram till Lars-Erik och hans fru Elsie's trädgård förstod jag.

Bilden på Lars-Erik är den första jag tagit i mitt nya projekt om villaområdet Rydebäck. Där jag växte upp för sådär 30-40 år sedan. Då var det en växande massa av hus som byggdes från ingenting på den skånska myllan mellan Helsingborg och Landskrona. 1968 flyttade vi dit. I ett enochetthalvplans radhus. Mittemot höll man på att bygga nästa radhuslänga. En dröm för en sjuårig grabb. Material till kojor och lådbilar överallt. Och en cykeltur till Öresunds vatten.

Rydebäck skulle bli barnfamiljernas dröm. Nytt, säkert och ett eget hus. Sommarlov på stranden eller på tennisplanen. Fotboll på planer som anlagts på strandängar, som lutade så mycket att höjd- skillnaden mellan målen var nästan en halvmeter.

Men nu vill jag veta vad som blivit av denna min barndoms dröm. 50 år efter att de första husen restes. Jag ska vandra in i hemmen hos de som bott där nästan från starten och de som kom nu. Försöka skildra dagens Rydebäck med mina ögon. Och historia. Jag är ju trots allt Rydebäcksbo version 1.0.

Idol för fotografer!

Det var väl oundvikligt. Och de har ju fått med ett antal imponerande namn i tablån. Och Leica som sponsor.
Någon som har den här kanalen Sky Arts? Jag har aldrig hört talas om den iallafall.

Peptalk: Nobody cares about your photography